Får man vara vegan om man inte kan laga mat?
24 juni, 2025
Måste man vara intresserad av matlagning som vegan? Sätter vi för stor press på oss när det kommer till matlagning? Hur får man till suget om man verkligen vill äta mer varierat och gott?
Det är dags att erkänna. Jag är 36 år och kan inte laga mat. Jag har en fästman, en bostadsrätt, en bil som jag servar och kan byta däck på, jag har startat och sålt ett företag, kan köra båt och har intervjuat alla Sveriges partiledare. Men jag kan för mitt liv inte sätta ihop något som ens liknar en middag jag skulle vilja bjuda någon på. I somras skulle vi hälsa på min mamma på hennes landställe. ”Vi kan fixa maten en av kvällarna”, hörde jag mig själv lova. Jag måste ha drabbats av en tillfällig attack av hybris. Jag, fixa maten? Till alla? Jag som klarar vardagen utan att få skörbjugg enbart genom en kombination av färdigrätter, halvfabrikat och hämtmat. Panik. Under två veckor tänkte jag, googlade, bad om tips och hade ångest. Inget jag kom på kändes bra. Till slut landade jag i att den bästa lösningen nog var att köpa en bordsgrill. Så att alla helt enkelt kunde laga sin egen mat.
Det känns extra mycket som ett nederlag eftersom det finns en fördom mot veganer att man ska vara intresserad av matlagning. Jag får så ofta kommentarer som: ”Du som är vegan och är så duktig på mat”. Det finns en förväntan på att man ska vara kreativ i köket och kunna trolla fram rätter som får den mest inbitna köttätaren att om inte omvändas, så i alla fall förstå, att tofu faktiskt kan vara gott. Lite som Mattias gör i den här tidningen. Men som ni kanske förstått vid det här laget är det här inte jag. Mitt liv när det kommer till mat består av genvägar.
MED JÄMNA MELLANRUM tänker jag att det här är något jag måste ta tag i. Jag vänder mig till Google, som vid så många andra tillfällen i mitt liv när jag haft ett problem som behöver en lösning. Jag söker kunskap, jag googlar recept. Jag får tips om att så länge man vet VARFÖR man är vegan kommer HUR man lagar veganmaten att lösa sig självt. Så står det bokstavligen. Tack så mycket. Jag är så otroligt säker på varför jag är vegan, men det tar mig inte ett steg närmare lösningen på hur man gör för att laga god mat.
Sen tänker jag — tänk om problemet nu inte är brist på kunskap, utan bara rent och skärt ointresse? I mitt barndomshem var matlagning till vardags ett nödvändigt ont. Och givet hur många vi är som nostalgiskt ser tillbaka på rätter som snabbmakaroner och färdiglagade köttbullar tror jag inte att min familj var särskilt unik. Men jag har aldrig fått lära mig att matlagning ska vara kul eller inspirerande. Kanske är det hybrisen som talar igen, men jag tror att jag faktiskt kanske kan laga mat, jag bara tycker inte det är så kul. Det tar tid, det är krångligt och det är svårt att komma på vad man ska laga. Det finns så många andra saker jag tycker känns spännande och jag känner att matlagning kanske inte ger mig så mycket? Jag testar en ny googling: tråkigt att laga mat. Det ger hundratusentals resultat, så jag verkar i alla fall inte vara ensam om att känna så här.
Men eftersom man ändå måste äta och det så klart blir roligare om man kan hitta någon slags glädje i det kommer här mina bästa tips:
— Om det jobbiga är att komma på vad man ska laga — planera veckans middagar i förväg så att du inte behöver komma på ett recept när du är hungrig.
— Om du har planerat men det ändå känns tråkigt när du står där och kollar in i kylskåpet — gör det inte när du är hungrig, för då vill man bara inhalera maten snabbt. Tänk på dig själv som om du vore ett småbarn och börja laga mat en halvtimme-timme innan du tror att du ska bli hungrig.
— Mycket blir roligare med sällskap — involvera din partner eller kompis eller sätt på en bra ljudbok eller någon musik.
— Trösta dig själv med att om du lagar lite extra har du mat att frysa in och behöver inte laga igen på några dagar.
— Eller så inser du att matlagning inte är din grej och skänker en tacksamhetens tanke åt att det tack och lov finns en massa god hämtmat att äta.
KANSKE TYCKER DU att det är lite motsägelsefullt att jag ska skriva krönikor i VEGO, en tidning som ändå handlar om mat. Men jag vill ju lära mig. Och tro mig — även om jag inte kan laga mat så älskar jag att äta gott. Jag tror att många tror att man måste ha jättemycket kunskap och tycka att det är jättekul att laga mat för att vara vegan. Se mig som ett exempel på att det inte måste vara så. Jag är en helt vanlig medelsvensson-makaroner-och- ketchup-vegan. Men jag har gett mig själv ett löfte. Jag ska hitta inspiration till en paradrätt så att jag nästa gång jag får hybris och lovar att stå för middagen har en sak jag är trygg med att bjuda på. Då ska jag handla ohungrig, sätta på en bra ljudbok och försöka göra matlagningen till en mysig stund. Till dess kommer jag att nöja mig med min version av genvägar och diskbänksrealism när det kommer till vegansk matlagning.
