Amat Levin

Börja med att köpa boken Svart historia, men även hans första bok Slumpens barn. Följ honom på Instagram @svarthistoria och kolla in hemsidan svarthistoria.com. Glöm inte heller att lyssna på hans sommarprat från i år!

Ett intensivt år eller 466 sidor. Så kan Afrikas historia sammanfattas. Åtminstone när journalisten och folkbildaren Amat Levin tar sig an ämnet.

I boken Svart historia får vi redan på en av de första sidorna läsa om hur bantufolket 3 000 år före Kristus inledde en av världs- historiens största folkvandringar genom nuvarande Kamerun och Nigeria. Bantufol- ket var skickliga jordbrukare, men de var också duktiga hantverkare som både kunde tillverka föremål av keramik och producera avancerade verktyg av järn.

Och i Nubien/Sudan fanns ett väl utvecklat samhälle redan 3 800 före Kristus som idkade handel med Egypten. 2 200 år före Kristus byggdes ett 20 meter högt flervåningshus i nuvarande Sudan och staden Kerma.
I samma område har arkeologer hittat bevis för att man 300 år före Kristus producerade järn i stor skala och att man utvecklat ett eget skriftspråk.
Det är bara några exempel som visar att kontinenten tidigt var väl utvecklad och att befolkningen använde sig av avancerade tekniker.
— Trots det finns en utbredd uppfattning om att Afrikas historia började med koloniseringen och slavtiden, säger Amat Levin, journalist och folkbildare.

Hans arbete med Svart historia började egentligen med Instagramkontot med samma namn, ett konto som han startade just för att han insett att kunskapsnivån om Afrika var skrämmande låg.
— Det är lätt att konstatera att Afrikas historia är bortglömd. Det räcker med att googla vissa saker för att man ska inse det, säger Amat Levin.

I bokens förord skriver han att berättelsen om Afrika som kontinent började med att kolonisatörerna landsteg och på sätt och vis räddade afrikanerna från förfallet:

Skriver man in ”Why is Africa” på Google fyller sökmotorn i med meningar som ”so far behind in development”, ”so underdeveloped”, ”so poor” eller ”so far behind”. Det finns fortfarande de som ser på Afrika som mer eller mindre samma land, ett mörkt hörn av världen dominerat av ändlösa krig och utbredd fattigdom, eller rent av de som tänker att kontinenten har kolonialismen att tacka för framstegen som skett.
— Det blir en ond cirkel. Om man inte tror att det finns något att berätta, då hittar man inte heller något, konstaterar Amat Levin.

Kontot på Instagram väckte stor uppmärksamhet och fick snabbt många följare.
— Efter ett tag bestämde jag mig för att föreviga materialet som jag publicerat på Instagram och att jag dessutom ville fördjupa mig i ämnet, säger Amat Levin.

HAN TOG TJÄNSTLEDIGT från arbetet som frilansjournalist och begravde sig i mastodont- arbetet det innebar att producera boken.
— Det tog ett år. Men det var ett väldigt intensivt år, trots att jag hade fördelen att jag redan skrivit en hel del om de här ämnena och visste var jag kunde hämta mer fakta, säger han.

Och att det ligger massor av research bakom arbetet med boken är tydligt, även om Amat Levin är noga med att förtydliga att han är en journalist som fördjupat sig i ämnet ”Afrikas historia”, inte någon historiker.
— Jag är alltså inte expert på de här ämnena, men jag har läst in mig på massor och jag har försökt beskriva vad som har hänt och hur saker och ting gått till, förklarar Amat Levin.

Tilläggas bör att inte heller professionella historiker har lyckats särskilt bra med att beskriva Afrikas historia. Det blir tydligt redan i bokens första rader, där Amat Levin citerar den engelska historikern Hugh Trevor-Roper som pratar om ”barbariska stammar” i ”avlägsna hörn av världen” och konstaterar att: kan läras ut. Men i nuläget finns ingen, eller väldigt lite: det finns bara historien om européer i Afrika.”

Raderna har Amat Levin tagit från Trevor-Ropers bok The Rise of Christian Europe som publicerades 1965.
Att han hade fruktansvärt fel är idag solklart. Och ju fler sidor man läser i Amat Levins bok, desto tydligare blir det. Men Amat Levin ser en vändning.
— I alla år har det nästan uteslutande varit europeiska tolkningar. Men på senare tid har fler och fler afrikanska historiker stigit fram och tagit över berättandet.

Och att Sverige har en lång historia av rasism är uppenbart.
— Sverige försökte starta en koloni i nuvarande Ghana 1650 för att kunna blanda sig i den transatlantiska slavhandeln. Vår inblandning var visserligen minimal. Inte av moraliska skäl, utan helt enkelt för att vi inte var särskilt duktiga på detta, och därmed förlorade kampen till Danmark och Holland, säger Amat Levin torrt.

NÅGRA ÅR SENARE gjorde Sverige ett nytt försök med kolonin Saint-Barthélemy, en västindisk ö.
Här planerade man att tjäna stora pengar på slavhandeln och så blev också fallet. Åtminstone i början, då ön hade en frihamn där det var avgiftsfritt att föra in slavar.

På sitt Instagramkonto har Amat Levin publicerat annonser från Dagens Nyheter som publicerades 1899, annonser som lockar med ”Den stora negerkaravanen från Senegal” och en lång annons som 1929 gör reklam för Cirkus Hagenbeck, som inte bara har sjölejon och dresserade tigrar. Nej, Cirkus Hagenbeck har också nummer med ”exotiska folkstammar” som ”somalinegrer” på repertoaren. Å andra sidan, skriver en besviken recensent i Dagens Nyheter: ”Somalinegrerna voro roliga att se på, men deras prestationer tämligen svaga.”

Svart historia fyller en viktigt funktion 2022. Rasismen har genom tiderna genom- syrat också det svenska samhället, och gör så än idag.
— Frågar man svarta svenskar kommer de att hålla med om att det finns en rasism också i Sverige. Det finns studier som till exempel visar att svarta både har längre inkomstnivå och diskrimineras inom vården, jämfört med vita svenskar, säger Amat Levin.