Ola Salo – från schimpanskost till kroppkakor
20 november, 2016
För fem år sedan lade bandet the Ark av och Ola Salo har efter det satsat på sin egen karriär. Vi träffar honom mellan sologig och rockmusikalen Hedwig and the Angry Inch, för att prata om hur vegomaten förändrade hans liv.
Vi börjar prata lite minnen från Malmö samtidigt som vi hugger in i två raw food-tårtor och sippar cappuccino. Ola nämner några Malmöfavoriter så som Kao’s, Dubbel Dubbel och Raw Food House. Och det var just under sin första tid i Malmö 1998 som han plockade bort i princip allt kött, men fortsatte att äta fisk och skaldjur. En period som han beskriver som en stor omstart.
– Jag hade varit lite deppig efter gymnasiet men mig kände mig plötsligt väldigt öppen för förändring och blev intresserad av vegetarisk mat, mycket för att jag lärde känna Martin Axén (gitarrist i The Ark). Jag var arbetslös och han hade matlagningskurser med mig och de andra medlemmarna i The Ark…, skrattar Ola.
Men lika stor betydelse hade även komikern Peter Wahlbeck som tog sin show Cabaret für alle till Malmö. En föreställning som blandade humor och politik och även innehöll ett brutalt angrepp på folks köttätande.
– Jag gick och såg den fyra gånger, jag älskade den. Det var så smart och buskis på samma gång. Jag bara kände att jag ville vara i samma lag som honom.
FÖRUTOM ATT KÄNNA sig deppig efter gymnasiet kände han sig även lite trött och seg, speciellt efter att han hade ätit kött. Så han testade att skippa köttet ett tag i hopp om att bli piggare.
– Jag kunde inte heller stå moraliskt för att äta döda djur, för jag ville inte döda själv och tyckte inte att någon annan skulle göra det åt mig. Det var på något sätt logiskt för mig att testa att sluta äta kött. Jag vet inte hur mycket som var placebo, men genast kände jag mig piggare och jag kände att det var ett viktigt ställningstagande.
Ola fortsatte i och för sig att äta fisk och skaldjur enligt en hemmagjord ideologi där han inte ville äta djur med humor, skrattar han. Men 2007 slutade han även med det och sedan dess har han varit fullfjädrad lakto-ovo-vegetarian.
– Jag befann mig i flera veckor på ett ashram i Indien, där all mat var vegansk. Den enda gången jag åt något som inte var gott var när vi gick på en turistrestaurang och åt räkor. Efter att ha ätit den där fräscha och varierade veganska maten kändes det så fullkomligt onödigt att äta räkor.
Det var även i Indien som Ola blev intresserad av ayurveda, indisk läkekonst, och av mat som gör en stark både i kropp och sinne.
– Jag träffade en ayurvedisk doktor som sa konstiga grejer på knagglig engelska så att det nästan var komiskt. Han gjorde en Vata, Pitta och Kapha-analys och skrev sedan ner tjugo kostråd till mig. Bland annat: ”Ingen varm yoghurt på kvällen”, skrattar Ola. Det blev ett skämt mellan mig och min fru: ”Jag som är så sugen på riktigt rykande het yoghurt nu halv tre på natten”.
Så du äter mycket indiskt?
– Hela den indiska matlagningen kretsar kring antioxidanter som ingefära, gurkmeja, vitlök m.m., vilket är jättebra om du vill äta dig frisk. Det vi äter hemma nu är en blandning av ayurveda, syra/bas-tänk, lite schimpanskost, varvat med mat som det blir när man har småbarn.
Förlåt, schimpanskost?
– Haha, ja. Vi var och spelade med The Ark i Mellerud och besökte spahotellet Kroppefjäll. Vi åt jättebra raw food och jag blev tipsad om gröna drinkar från boken Green For Life (Victoria Boutenko), en bok som tar upp just schimpanskosten.
Men vad innebär det?
– De har kommit fram till att schimpanser är de enda djuren, förutom människan, som tillagar sin mat. Visserligen på ett ganska enkelt plan, men de rullar in bär och frukt i gröna blad och äter det som en wrap. De som har forskat på det här har kommit fram till att människor har flera sjukdomar som inte schimpanser har och jag blev väldigt inspirerad av det. Så när jag äter supernyttigt äter jag schimpanskost. Med åren har jag även blivit väldigt intresserad av den mat som växer vilt omkring oss. Och i och med att det till stor del är bär och gröna växter så passar det bra med schimpanskosten.
Men vad är egentligen nyttig mat för dig?
– Mat som gör dig frisk och glad. Jag tror på en allsidig kost där grunden utgörs av grönsaker, framför allt råa. Och att undvika sådant som är dåligt för kroppen. Och turligt för mig så gillar jag verkligen att äta så. Men all kosthållning handlar om att hitta balans. Jag älskar även choklad, nougat, chips och burgare, så ibland handlar det helt enkelt om att skaffa sig feta marginaler. Har du en grundläggande kost som är nyttig så har du även marginalerna att käka en pizza när du vill.
Även Olas fru och två döttrar är vegetarianer och maten är det för det mesta Ola som lagar.
En stor matkärlek som Ola har, som till synes står i stor kontrast till både raw food och indiskt, är faktiskt hederlig svensk husmanskost.
– Jag älskar att experimentera med att vegofiera alla klassiska rätter som kroppkakor, Janssons frestelse, pölsa, Shepherd’s pie m.m. Att lära mig laga allt det där utan kött är en ständigt pågående utmaning. Jag lever ju för matkickar och har en stark tro på att det inte ska finns en motsättning mellan att njuta och att leva moraliskt och konstruktivt.
Vad menar du med kickar?
– Jo, om jag äter t ex en burgare så vill jag ju att köttsubstitutet ska vara lite segt och trådigt, salt och köttigt. Jag vill inte ha lättfriterad barnmatspuré som man kan få på vissa ställen. Förr var det värre eftersom vegetarisk mat var synonymt med mesig mat. Det var mesiga konsistenser och mesiga smaker, men jag vill ju ha mycket av allt. När jag gör färs rör jag t ex ner finriven parmesan så att det blir lite mustig beska och när jag gör min sill så kokar jag auberginen i alger. Alger har jag börjat använda mycket, även när jag gör tomatsås och färssås, för att få en liten umamiboost.
Just det där ”köttiga” är något Ola verkligen pratar mycket om. Målet är att få till rätt konsistenser och rätt smaker. Och det har ju blivit så mycket enklare de senaste åren, en förändring som inte gått Ola förbi.
– Det går att få tag på bra mat i princip överallt och det finns ju flera helt renodlade vegetariska restauranger. Det finns även jättegoda köttsubstitut till de flesta rätter och jag tillhör ju en av de som verkligen vill käka köttbullar och prinskorvar på julafton. Och nu behövas det inte en massa god vilja för att man ska tycka att det faktiskt smakar köttbullar och prinskorv. Så ja, på många plan har det blivit bättre.
Försöker du på något sätt att påverka fler att äta mer vego?
– Självklart skulle jag vilja att alla i världen blev vegetarianer, men jag har alltid varit väldigt noga med att inte säga åt folk vad de ska tänka och göra. Jag vill inspirera folk att tänka själva. Om jag utgår från mig själv så har mina val aldrig handlat om vad folk säger åt mig att göra, utan att jag blir inspirerad av folk som verkar smarta eller har kul. Jag har oftast tänkt: ”Så där smart vill jag vara och så där kul vill jag ha.” Så om jag kan visa att jag har roligare och mår bättre av att vara vegetarian så ser kanske folk det och kan dra sina egna slutsatser.
Vi har redan innan mötet pratat en hel del om julen och julmat, något som Ola älskar mer än något annat. Och det är ju oundvikligt att inför ett julnummer inte komma in på högtidernas högtid.
– Jag älskar verkligen svensk högtidsmat och tänker hela tiden på hur jag kan återskapa kickarna från min barndom. Jag blev som sagt inte vegetarian för att jag avskydde kött och smakerna, utan av andra anledningar. Därför har jag alltid i min egen matlagning försökt att återskapa den mat jag vuxit upp med.
Vad är du mest stolt över?
– Min auberginesill. Jag har under flera år finslipat mitt sillrecept och gör den i lite olika varianter. Dels en klassisk inlagd sill som är efter min frus mormors recept och sen en senapssill som jag har hittat på helt själv.
Vi tar på oss jackorna, går ut i kylan och letar oss bort till Götgatan för fotografering.
Det går inte annat än att få julkänsla när den isiga vinden letar sig igenom jackan. På något sätt vill man ju tro att en jul med Ola Salo är smått galen och upprorisk, men det visar sig vara raka motsatsen.
– Jag kommer att fira hemma tillsammans med vänner och familj. Det blir ett stort julbord med julens alla smaker och konsistenser, utan att något djur har behövt dö. Jag har alltid varit väldigt förtjust i traditioner. Jag tycker att det är viktigt att kunna sina traditioner och sin historia och mycket av det finns ju i maten. Jag tror dessutom att det kan ge en viss psykologisk trygghet att kunna återskapa smakerna från sin barndom. Genom det bevarar vi något som var bra från vår barndom och skickar det vidare till framtiden. Tänk då att kunna göra det i en uppdaterad version som är bättre för planeten och utan att behöva döda, det tror jag på!
