Cashewindustrins mörka baksida
10 december, 2025
70 procent av världens cashewnötter kommer från Afrika. Det många inte vet är att cashewindustrin kan vara riktigt fruktansvärd för arbetarna. Vi träffade Joakim Söderling, en av grundarna av Smiling, för att prata om blood cashew och vad Smiling gör för att förbättra cashewindustrin från grunden.
Blood cashew
Cashewindustrin är en mångmiljonindustri som på många sätt grundar sig i ett modernt slaveri. Uttrycket ”blood cashew” myntades av människorättsorganisationen Human Rights Watch. Googla ”blood cashew” för att se bilder och filmer som visar hur vidriga förhållanden arbetarna kan ha.
ALLT BÖRJADE MED att Joakim tillsammans med Johan Forshällen, Linnea Söderling och Oscar Carlsson åkte ner till Gambia i Västafrika för att skriva sin kandidatuppsats. Den handlade om hur svenskt bistånd skulle kunna anpassas bättre för att driva lokalt entreprenörskap och i stället för att bo på ett fancy hotell valde man att bo och jobba med lokalbefolkningen. Man ville se vad som funkade i praktiken.
— Bistånd som punktinsats är jättebra. Men när man matar på med det i decennier så skapar det en inhemsk lathet som inte drar i gång några hjul. Lokalbefolkningen var noga med att påpeka att det enda som fungerar i längden är arbetstillfällen. Att man behöver fler företag som kan anställa lokalt.
Valet föll på cashewnötter. Afrika som kontinent står för 70 procent av cashewproduktionen och 80 procent av den kommer från Västafrika.
Cashewnötter ser ungefär ut som ett äpple. Varje äpple är ungefär 10 cm stort och under varje äpple hänger en nöt. När frukten är mogen så faller den till marken. Då tar bonden äpplet och vrider av nöten. Äpplet i sin tur används lokalt till allt möjligt: juice, marmelad och även sprit. Det innehåller för övrigt fem gånger mer C-vitamin än en apelsin.
— Fram tills hit görs allt för hand. Men bonden sa till oss att de inte tjänar mycket på råvaran cashewnöt. Samtidigt betalar vi 300—500 kr/kg för den i butik. Någonstans längs värdekedjan händer något.

Problemet är att man inte förädlar den lokalt (endast 5 procent av nötterna förädlas lokalt). I stället kommer affärsmän från främst Indien och Vietnam till Västafrika och ger ett pris som bönderna är för fattiga för att tacka nej till. Då säljs den råa nöten, inte kärnan som är det vi äter.
— Cashewnötterna åker från Västafrika till Indien och Vietnam för att förädlas. Det är här uttrycket ”blood cashew” kommer in. Mellan det tjocka yttre skalet och kärnan finns en frätande cashewsyra. Den fräter sönder händerna om man inte har olja på sig upp till armbågarna – vilket industrin inte vill tillgodose eftersom det är för dyrt — eller hand- skar på sig — men det vill inte arbetarna ha eftersom man inte kan arbeta lika snabbt då och man får betalt för hur mycket man producerar. I stället sitter arbetarna och knackar nötter för hand och får frätskador på händerna som resultat.
Det var då de fyra tänkte att så här får det inte gå till. Varför inte jobba med bönderna som de träffat i stället, köpa på ett schysst sätt och erbjuda bönderna ett fast pris? Varför inte förädla lokalt och skapa nya arbetstillfällen och sedan göra minimalt med den färdigförädlade nöten i Europa, så att pengarna kan stanna hos bönderna? Sagt och gjort. Det blev starten för Smiling, som nu säljer olika förpackade cashewnötter, men även fruktbollar, kokoschips, torkad frukt och annat gott.