Artikel
Danny Saucedo – mot en grön framtid
Han är uppvuxen i en katolsk vegofamilj. Revolten mot föräldrarna blev att äta kött under några år i tonåren.
— Men sen blev jag vegetarian igen, av alla anledningar, säger den konsertaktuella Danny, som redan nu längtar till nästa stora konsert.
Danny Saucedo
Ålder: 35 år.
Familj: Sambon Anna och två katter.
Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm och på lantställe utanför Enköping.
Gör: Artist.
Aktuell med: Föreställningen Run(a)way 2.0 som har premiär den 20 januari på Cirkus i Stockholm och därefter kommer att turnera runt i Sverige.
Han slog igenom som koreograferad 20-åring i EMD, ett pojkband bestående av tre vackra, proffsiga unga män som turnerade land och rike runt, uppträdde i Mello och satte mängder av hjärtan i brand. Det har gått 15 år sedan dess. Han och de andra medlemmarna i bandet, Erik Segerstedt och Mattias Andréasson, är fortfarande nära vänner, men Danny Saucedo har gått vidare.
De senaste elva åren har han kört solo. Han är fortfarande ett fullblodsproffs, men Danny Saucedo är både råare och naknare som soloartist, än som en del av ett pojkband.
Det handlar naturligtvis till stor del om att han har blivit vuxen. Men det handlar också om att han har insett vem han är och vad han tycker är viktigt här i livet.
— Fram tills jag gjorde Amazing i Melodifestivalen 2012 var jag ganska enkelspårig, säger Danny och förklarar att det som till en början hade varit ett enda stort äventyr med kändisfester och entréer på röda mattan till slut blev en fasad, en glittrande yta som han inte längre orkar med.
”Min revolt var att under en period i tonåren börja äta kött. Men efter några år började jag äta vegetariskt igen”
VI SES PÅ ett öde Cirkus i Stockholm. Ett Cirkus som snart kommer att vara smockat med folk som har bokat biljetter för att se hans show Run(a)way 2.0, som innan pandemin gick för utsålda hus och där han lyckades med konststycket att få sex i betyg av fem möjliga. Men när pandemin dundrade in över världen tvingades Danny ta en paus med föreställningen, även om han fortsatte att göra små, intima och personliga spelningar runt om i Sverige.
— I och med pandemin har jag kunnat se över hela föreställningen och förnya vissa delar. Som det är nu har jag till exempel stoppat in fyra nya låtar, säger Danny.
Därav tillägget 2.0 i föreställningens titel. Men, förtydligar Danny, med i föreställningen finns fortfarande de där filmerna om en kärlekshistorias uppgång och fall. Även om föreställningen kom till som ett slags terapi efter det såriga uppbrottet från Molly Sandén, befinner sig Danny Saucedo på en helt annan plats i livet nu.
— Nu har jag lagt in nya emotionella krokar i föreställningen, samtidigt som det fortfarande ligger väldigt mycket av mig själv i den här produktionen.
Han är uppvuxen i en katolsk vegofamilj. Revolten mot föräldrarna blev att äta kött under några år i tonåren.
— Men sen blev jag vegetarian igen, av alla anledningar, säger den konsertaktuella Danny, som redan nu längtar till nästa stora konsert.
I dag är han sambo med Anna Eriksson och har gått vidare.
— Så egentligen ser jag fram emot att packa ihop den här showen, avsluta, släppa det här och gå vidare, säger Danny med ett brett leende.
HÖSTEN HAR KOMMIT till Djurgården och Cirkus, men just i dag skiner solen över trappan där vi har valt att göra intervjun. För Danny började karriären redan som barn, då han började på Adolf Fredrik, en grundskola för elever med musiktalang och där en rad kända artister påbörjat sin karriär.
Att han skulle bli artist var självklart. Så när han slog igenom med en skräll i Idol 20 år gammal var det ingen i hans omgivning som blev förvånad.
— Om jag inte hade blivit artist hade jag blivit något annat kreativt. Dansare kanske. Eller koreograf. Eller… Jag ritade jättemycket när jag var liten. Jag var bra på det. Det har jag hemifrån, min mamma är konstnär, säger Danny.
Danny växte upp på Söder i centrala Stockholm och beskriver sig som en tvättäkta asfaltsunge, uppväxt i en lägenhet med noll erfarenhet av naturen. Hade man tur, säger han, kunde man hitta en ledig gräsplätt i Tantolunden. Mer var det inte.
Annat är det idag. Idag har han ett starkt förhållande till naturen och han och sambon
Anna tillbringar så mycket tid som möjligt på lantstället på ön utanför Enköping. Han drömmer om att bo där ute året om och har precis landat i stan igen efter att ha tillbringat helgen där.
— Vi har byggt en studio i strandhuset och där sitter jag och skriver ny musik. Jag har massor av musik att släppa, en massa heartbreak-låtar, men också en massa hjärtelåtar om lycklig kärlek och låtar med good vibes som gör mig glad. Jag skriver hela tiden, har säkert 40 låtar som ligger och väntar, säger Danny.
HAN LÄNGTAR EFTER att återigen få väcka liv i showen och möta en större publik. Han säger själv att han är en person som blir grinig av att göra ingenting och berättar att det är viktigt för honom att få möta publiken på riktigt, bli sedd, men också att se vilken respons hans musik får.
— Det är en jävla kick att få stå framför en massa människor och se hur de bemöter det jag gör, säger Danny.
Han beskriver sig själv som en person som aldrig gör något halvhjärtat. Det han gör, det gör han fullt ut. Ett exempel på det är den spelning han hade på Globen precis i början av pandemin.
— Den ursprungliga planen var ju så klart att ha spelningen inför publik. Men så kom pandemin och där stod vi med ett bokat Globen och 12 000 sålda biljetter…
I en sådan situation är det lätt att drabbas av panik. Men Danny tänkte om och bestämde sig för att köra spelningen digitalt. Därmed blev han en av de första artisterna i Sverige som gjorde en digital spelning och en miljon människor satt hemma och tittade.
— Det var en märklig upplevelse, säger Danny och skrattar.
Danny och hans bror är uppväxta i en vegofamilj med en ensamstående mamma från Bolivia och en frånvarande pappa från Polen.
— Min revolt var att under en period i tonåren börja äta kött. Men efter några år började jag äta vegetariskt igen, säger Danny, och förklarar att beslutet att återigen sluta med kött växte fram som ett led i att Danny ville försöka bota Mollys diabetes.
— Jag ville leva ett hälsosammare liv helt enkelt, och det vill jag fortfarande. Jag vill äga min kropp och jag vill veta vad jag äter. Jag bryr mig om mig själv och äter därför så få animaliska produkter som möjligt, även om jag inte är vegan fullt ut än.
HAN SER INTE en enda anledning till att inte äta växtbaserat, säger han. I botten finns en omtanke kring djuren, men också en tanke kring hälsan.
— En stor anledning till att äta växtbaserat är naturligtvis klimathotet. Det går helt enkelt inte att fortsätta leva som vi gör, säger Danny.
Han har precis blivit delägare i företaget Hooked som gör växtbaserad fisk.
— Jag hade ingen aning om att Hooked existerade förrän jag var nere och skulle köpa take away. Killen bakom disken föreslog att jag skulle testa en av deras produkter och jag fastnade direkt, säger Danny.
Och eftersom Danny inte gör något halvhjärtat innebär det faktum att han ”fastnade direkt” inte bara att han köpte samma take away-lunch nästa gång han blev hungrig. Nej, han tog reda på vilka som ägde företaget och skickade ett mejl till dem.
— Det slutade med att jag gick med i företaget. Det de gör är fantastiskt. Och det är självklart att jag vill vara med på framtidståget. För vego är framtiden, det är jag övertygad om.
