Krönika: ”Ska vi inte fira jul?!”
16 december, 2019
Text: Camilla Björkbom, fristående krönikör och tidigare förbundsordförande för Djurens Rätt
Julen står för dörren med bjällerklang, pepparkakor och tända ljus. Men julen kan också innebära rejäla prövningar för den som vill äta vego. Det är inte bara på julafton som julbordet dukas upp, utan under hela december erbjuder många restauranger frosseri i kött. Som bekant består det traditionella julbordet av mängder med griskött och fisk. Det är julskinka, prinskorv, köttbullar, sylta, dopp i grytan, inlagd sill, lax och lutfisk. Otidsenligt, javisst, men skinkan och det andra ska liksom bara finnas där.
I tv-serien Svensson, Svensson frågar pappa Gustav varför det inte finns någon dopp i grytan på julbordet. Mamma Lena förklarar att de ju bestämt att de skulle skippa dopp i grytan eftersom ändå ingen åt av den förra julen. ”Den ska ju stå där! Jamen vad är det som händer? Ingen nubbe, inget dopp i grytan. Ska vi inte fira jul?!” utbrister Gustav bestört.
Så, måste vi ha djurs kroppar på julbordet för att det ska bli jul? Alla som försökt vet att julbordet kan vara det svåraste att ge sig på att reformera, men vissa saker ändras ändå. En numera övergiven tradition var att ställa ett grillat grishuvud med ett äpple i munnen på julbordet. Att synliggöra grisen på det sättet i dag hade nog gjort sambandet mellan djurfabriken och korven lite för uppenbart för de flesta. Nästan alla grisar hålls instängda hela livet och vi behöver inte handgripligen bevittna våldet de utsätts för.
Eftersom de flesta människor känner stor empati med djur måste djurens liv och död hållas osynliga från allmänheten för att julbordet ska kunna fortsätta att dukas med skinka, korv och köttbullar. Litteraturskribenten och författaren Amelie Björck beskriver slående ett oväntat möte med några grisar utomhus: ”Vid nästa promenad var ladan åter sluten. De fem grisarnas liv och död låg bortom synfältet, bortom berättelsen – men ändå inte. För nu finns de hos mig som en föreställning om vilka som lever därinne, bakom blinda väggar, utan frisk luft och framtidsutsikter. De vars trynen hoppas. De vars tid och liv begränsas, mäts ut, styckas, vägs och förtärs av omättliga människor.”
Jag vill tro att vi är många som känner ett växande obehag inför vad vi gör mot andra levande varelser, mot alla de grisar vars trynen hoppas få böka i jord men som bara stöter i betong. I Uppsala Stadsteaters uppsättning förra julen av Karl-Bertil Jonssons julafton var Karl-Bertil vegetarian. Med sitt patos för rättvisa och för samhällets mest utsatta verkar det logiskt att Karl-Bertil i dag skulle förena sitt sociala engagemang med att även stå upp för djuren i djurfabrikerna.
Samtidigt som obehagskänslan inför djurfabrikerna växer kommer också klimatkrisens effekter närmare. Vad tror du står på julbordet om tio år, då det är år 2029? Det verkar troligt att likväl som vi redan gjort oss av med traditioner som det grillade grishuvudet så har vi julen 2029 även sagt upp bekantskapen med julens frosseri i djurkött.
Skinkan står säkert kvar på julbordet, så pappa Gustav behöver inte sakna något för att julkänslan ska infinna sig. Men skinkan kommer inte att komma från grisar utan från växter. Förutom att vi har återupptäckt alla de smarta bönorna kommer julbordet kanske att bestå av en blandning av rotsaker, grönsaker, frukt, nötter och det djurfria köttet. Du som läser denna tidning går redan före genom att visa att det är möjligt och ingen behöver utbrista ”Ska vi inte fira jul?!”
Camilla Björkbom, fristående krönikör och tidigare förbundsordförande för Djurens Rätt
