Shelley Mulshine – mellan DJ-bås och veganhak
15 januari, 2016
Shelley är en 24 årig småländsk svensk/amerikan som bor på Norrmalm i Stockholm. Hon beskriver sig själv som en mångsysslare som helst jobbar med det som känns mest kreativt tillfredsställande. Hon är känd för sitt bloggande där fotograferingen är central, men håller även på med PR. På helgerna hittar ni henne i något av dj-båsen på Stureplan. Framförallt har hon alldeles nyligen blivit vegan.
Intervju: Emmilie Haglund Foto: Shelley Mulshine
Hon beskriver övergången som ett självklart val efter att tidigare ha ätit lakto-ovo-vegetariskt i perioder och aldrig varit särskilt förtjust i kött, men hon önskar att insikten kommit tidigare. När vi frågar henne vad som fick henne att bestämma sig berättar hon hur hon en oktoberkväll börjar titta på videor från Freelee the Banana Girl, en vloggare som förespråkar veganism ur både ett etiskt- och hälsoperspektiv. Det hela slutade med att hon samma kväll tömde kylskåpet på animalier. Snart hade hon sett flera dokumentärer på samma ämne, däribland den omtalade Cowspiracy. De sista bitarna hade fallit på plats och Shelley började kalla sig vegan.
Hon berättar att det var när hon insåg att djuren på den här planeten inte tillhör oss människor och att vi inte har någon rätt att utnyttja dem och döda dem som var mest avgörande. ”Det finns inget bra skäl att äta levande varelser, vi kan äts hundratals andra saker”, säger hon.
Vi fortsätter att prata om maten, det vi tycker allra bäst om. “Jag älskar att veganer är så påhittiga med råvaror, att sojabönor kan förvandlas till allt från vegansk yoghurt, ost och mjölk till färs, korv eller tofu. Att man kan göra ostsås av cashewnötter och maränger av kikärtsspad.” Själv är hon uppväxt med det asiatiska och italienska köket och det är där hon än idag hittar inspiration till sin mat som ibland består av mackor tre mål om dagen och andra gånger av smoothie, sallad, risotto eller wok. För henne handlar det om huruvida maten är prioriterad just där och då. Tofu och mandelmjölk har blivit hennes nya måsten och vegosushi har hon, som så många andra av oss, blivit lätt beroende av.
Det svåraste med den nya livsstilen har varit den begränsade möjligheten att vara spontan. “När jag skulle åka till Småland över julen hade jag 10 min på mig innan tåget gick att hitta något att äta på t-centralen. Jag sprang runt och försökte hitta en vegansk färdigmacka – det slutade med att jag till slut hittade en falafelwrap, men då hade jag redan spenderat så mycket tid med att läsa innehållsförteckningar att jag inte hade tid att köa och betala. Jag fick sitta hungrig på tåget i 3 timmar. Men desto fler som blir veganer, desto mindre såna här problem kommer det finnas i framtiden.”
Till andra som funderar på att ta klivet över till vego vill hon uppmana dem att prova många olika vegoprodukter innan de ger upp hoppet. För henne tog det lång tid att hitta ett substitut för mjölk. Hon provade både havremjölk, sojamjölk och rismjölk innan hon upptäckte att mandelmjölk var hennes grej. Ge inte upp hoppet helt enkelt! Hon uppmanar också fler att prova en vegansk månad eftersom en då tvingar sig själv att prova nya vägar i köket.
Slutligen vill hon tipsa om sina favoritrestauranger. “Jag lunchar helst på Légumes grymma vegobuffé eller Falafelbaren om jag är på mitt kontor vid Mariatorget och på K25 om jag är hemma. Ska jag boka bord för middag så blir det nog Surfers på Regeringsgatan.”
Det är med en lättsam, otvingad och engagerad ton som Shelley pratar om mat, och det samma gäller för veganismen. Matlagningen verkar styras av lust och känsla och vi hoppas att hon kommer inspirera många andra.
Följ Shelley på Instagram och Facebook.
