Artikel
Är det för svårt att äta helt från växtriket?
Vad är det som gör att vi äter som vi gör? Varför skiljer sig länders kostrekommendationer åt och vad krävs för att vi ska hålla kvar vid vår veganska kost? Och framför allt, är det helt enkelt för svårt att äta helt växtbaserat?
Om vi tittar på kostrekommendationer från olika länder världen över slås vi av stora likheter (1). Hela vegetabilier som frukt, grönsaker, fullkorn, baljväxter, bär, nötter och frön lyfts som livsmedel vi bör äta mer av. Men det finns också olikheter och dessa rör processade och animaliska livsmedel vi bör äta mindre av. I Sydamerika råder till exempel en ovilja att avråda från rött kött. Det lyfts till och med som snarast en nödvändig del av ett hälsosamt ätande. I Europa och även i Sverige är vi mer benägna att avråda från både rött kött och chark. Det understryks här tydligt att en hälsosammare kost är en som centreras kring växtriket.
Vi kan fråga oss vad dessa olikheter beror på. Ofta motiveras de med att vara en anpassning till vad som äts i den aktuella befolkningen just nu och vilka livsmedel som finns tillgängliga. Detta är ju fullt rimligt. Det är ju inte så stor vits att rekommendera en befolkning att äta tofu och dricka sojamjölk om dessa livsmedel inte finns att få tag på. Man kan ju heller inte rekommendera en helt växtbaserad kost till en befolkning som inte har tillgång till vitamin B-12 i form av tillskott eller berikade livsmedel. Men sedan är det ju så klart så att formuleringar i kostråd påverkas av vad författarna har för inställning och värderingar och vad de själva äter. Ibland hörs anklagelser om påverkan från livsmedelsindustrin. I Sverige tror jag att denna påverkan är minimal. Men att USA lyfter intag av mjölkprodukter som gynnsamt mer än något annat land har jag svårt att se någon annan förklaring till än en mycket stark mjölklobby i detta land. Dessutom är det rekommenderade intaget av kalcium hisnande 1200 mg i USA, nivåer som är svåra att komma upp i utan ett rikligt mjölkintag. I Europa ligger rekommenderat kalciumintag på cirka hälften. Detta hyllande av mjölk i amerikanska kostråd har fått kritik av bland andra Walter Willet. Han är en av världens högst ansedda forskare och han sammanfattar sin kritik i en mycket läsvärd publikation från förra året (2).
FÖR 25 ÅR SEDAN konstruerades ett kostmönster för behandling av högt blodtryck som kallas DASH (Dietary Approaches to Stop Hypertension). Författarna var fullt medvetna om att den bästa strategin för att sänka sitt blodtryck genom kosten är att äta helt växtbaserat. Ändå konstruerade man en diet som egentligen inte uteslöt några animalier. Varför? I sin publikation skriver forskarna: ”Målet när vi designade kosten var att skapa ett kostmönster som har den blodtryckssänkande effekt som ses vid vegetarisk kost, men som innehåller tillräckligt med animaliska livsmedel för att vara välsmakande för ickevegetarianer.” (3)
Jag misstänker att de flesta av er som läser detta idag höjer på ögonbrynen. Är det inte möjligt att laga vegetarisk mat som alla tycker smakar gott? Jo, men i viss utsträckning har författarna en poäng. Fett, salt och socker dominerar vår kost idag. Den som över en natt går över från detta till att centrera sin kost kring frukt, sallad och ångade vegetabilier kommer att tycka att maten smakar papp. Men det beror inte på en frånvaron av animalier, utan på en frånvaro av just fett, salt och socker. Dessa smakämnen skapar en tillvänjning inte helt olik den som kan uppstå av nikotin och alkohol. Studier har visat att om vi reducerar mängden fett (4), salt (5) och socker (6) i började äta fisk (hade hon verkligen inte råd med algolja?). Samuel L Jackson slutade vara vegan efter 7 månader då en castare till en film tyckt att han gått ned för mycket i vikt (ingen kommentar). Vi måste fråga oss: hade deras beslut varit detsamma om ingen i deras omgivning åt animalier?
Detta starka grupptryck att fortsätta med matvanor som skadar oss själva och vår omvärld är som tur är i avtagande. Själv har jag varit vegetarian och sedan vegan i 25 år. Att säga att omgivningens acceptans har ökat under dessa år är en underdrift. Axfoods Vegobarometer från december visar en fortsatt ökning av grönare ätande. Bland unga är nu andelen vegetarianer eller veganer 16 procent. Men bland äldre är siffran 1 procent. Så alltmedan det gröna kostskiftet fortsätter kan vi glädjas åt alla yngre som har lite mer av en nedförsbacke. Och hatten av till alla äldre som gör ett sunt kostval trots denna ordentliga motvind.
Referenser
1. Herforth et al, A Global Review of Food-Based Dietary Guidelines, Adv Nutr. 2019 Jul 1; 10(4).
2. Willet et al, Milk and Health, NEJM, 2020.
3. Sacks et al, Rationale and design of the Dietary Approaches to Stop Hypertension trial (DASH). A multicenter controlled-feeding study of dietary patterns to lower blood pressure, Ann Epidemiol. 1995 Mar;5(2).
4. Rolls, Changing the preference for Fat in Foods, Nutrition Reviews, Vol 52, Issue 1, jan 1994.
5. Blais et al, Effect of dietary sodium restriction on taste responses to sodium chloride: a longitudinal study, Am J Clin Nutr. 1986 Aug;44(2).
6. Appleton et al, Sweet taste exposure and the subsequent acceptance and preference for sweet taste in the diet: systematic review of the published literature, Am J Clin Nutr, Vol 107, Issue 3, March 2018.
7. Barnard et al, A systematic review and meta-analysis of changes in body weight in clinical trials of vegetarian diets. J Acad Nutr Diet. 2015 Jun; 115(6)
8. Huang et al, Vegetarian Diets and Weight Reduction: a Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. J Gen Intern Med. 2016 Jan; 31(1).
