Kan du lita på Livsmedelsverket?
3 januari, 2019
Livsmedelsverket har fått en lite tråkig stämpel om att vara fyrkantiga och långsamma i sina rekommendationer, medan enstaka studier lyfts upp med sensationsrubriker på löpsedlarna. Vad kan man egentligen lita på?
Nationella kostrekommendationer och kostråd
Är det skillnad på nationella kostrekommendationer och kostråd till den enskilda individen? Ja, det är stor skillnad. Nationella kostrekommendationer är riktmärken som används för hela Sveriges befolkning. Kostrekommendationerna är framför allt framtagna för att minska förekomsten av vällevnadssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes, fetma och vissa typer av cancer på befolkningsnivå. Det inbegriper t ex att öka intaget av frukt och grönt och minska intaget av mättat fett, rött kött och salt. Kostråd till den enskilda individen kan skilja från de nationella rekommendationerna då den enskilda individen kan ha en kost och livssituation som skiljer sig från genomsnittet i Sverige. Vid olika sjukdoms- tillstånd kan också behovet av vissa näringsämnen öka. För veganer är riskfaktorerna för vällevnadssjukdomar lägre över lag och de flesta behöver inte fokusera på att minska intaget av mättat fett och öka intaget av frukt och grönt, medan intaget av vitamin B12 blir kritiskt om inte tillskott används. En allätare behöver inte ta B12-tillskott om hen inte har absorptionsbesvär.
Nordiska näringsrekommendationerna
I Norden har vi gemensamma näringsrekommendationer som tas fram av en arbetsgrupp inom Nordiska ministerrådet. Där sitter representanter från alla de nordiska länderna. 2012 publicerades de senaste och mest aktuella Nordiska näringsrekommendationerna (NNR 2012). Förutom kost är även fysisk aktivitet inkluderat. Kostrekommendationerna är baserade på ett stort underlag vetenskapliga studier inom området där alla studier vägs in. Studier av bättre vetenskap- lig kvalitet får större genomslagskraft än enstaka studier. Hur de nationella myndigheterna jobbar för att få ut budskapet till den egna befolkningen skiljer sig mellan de olika nordiska länderna och olika saker lyfts fram beroende på vad som är viktigast för landets befolkning. Då tas hänsyn till olika faktorer som förekomst av genetiska sjukdomar, utbredning av folkhälsosjukdomar etc. Men det är inte så att Livsmedelsverket tar fram helt egna rekommendationer som de anser passa bra för den svenska befolkningen. Tittar man globalt är de flesta länders kostrekommendationer relativt lika, men det kan finnas små avvikelser. Inom EU är kostrekommendationerna med hänsyn till rekommenderat dagligt intag väldigt harmoniserade, men vid jämförelse med USA skiljer det sig. Det beror på att den amerikanska befolkningen ser lite annorlunda ut och jordmånen och andra parametrar skiljer sig åt.
Livsmedelsverket
Ibland figurerar det rykten om att Livsmedelsverket endast framhäver rekommendationer som gynnar den svenska livsmedelsindustrin och att de som jobbar på SLV har kopplingar till livsmedelsindustrin. Det är en helt felaktig slutsats som saknar förankring i verkligheten. Livsmedelsindustrin har också mycket liten inverkan på hur kostrekommendationerna utformas, även om de naturligtvis följer Livsmedelsverkets arbete med stort intresse. Ibland gynnas vissa företag av de rådande kostrekommendationerna, ibland gynnas andra. Från allmänhetens sida kan arbetet med att ta fram nya kostrekommendationer ibland framstå som en trög process som är omodern. Media bidrar till denna felaktiga bild då många journalister skriver sensationsrubriker i dagspressen så fort en ny vetenskaplig studie inom området nutrition presenteras i en framstående medicinsk vetenskaplig tidskrift. Det är därför lätt att få en känsla av att det kommer nya vetenskapliga rön varje dag och att det inte går att lita på de rådande kostrekommendationerna.
Processen med att ta fram nya kostrekommendationer är långsam, men det beror inte på ovilja till förändring utan att det krävs många vetenskapliga studier för att det ska finnas tillräckligt med underlag för att ändra kostrekommendationerna för en hel befolkning. Det räcker inte med att det kommer en pilotstudie som visar att ett visst livsmedel kan öka risken för någon vällevnadssjukdom. En studie är ingen studie, det krävs många studier som visar samma sak och framför allt stora jämförande metastudier som visar tydliga trender för att de rådande Nordiska näringsrekommendationerna ska ändras. Skulle enstaka studier få genomslagskraft skulle det i värsta fall kunna bli skadligt för befolkningen.
Näringsdeklaration på livsmedel
Det råder en viss förvirring när det gäller dagligt rekommenderat intag för de olika näringsämnena och de referensvärden som används vid märkning av livsmedel. Lite förenklat kan man säga att de referensvärden som återfinns i NNR2012 används som underlag vid kostråd och vid märkning av livsmedel används en annan typ av referensvärden. Ett bra illustrerande exempel är vitamin B12 där det rekommenderade intaget (RDI) för vuxna är 2 ug per dag, men vid märkning av livsmedel används dagligt referensintag (DRI), vilket är 2,5 ug per dag. DRI som används på livsmedel är ett poolat referensvärde för hela befolkningen inom EU där man inte tar hänsyn till ålder. Ibland kan RDI också skilja sig mellan de olika EU-länderna, men DRI är standardiserat i hela EU. Kosttillskott och livsmedel som har importerats av privatpersoner från USA eller något annat land till Sverige har utländsk märkning, då kan %DRI skilja sig från våra värden. Alla livsmedel och kosttillskott som säljs i Sverige ska dock vara märkta med korrekt svenskt DRI (med %DRI för varje näringsämne). Tyvärr fuskar många små importörer och struntar i att räkna om DRI. Det leder till förvirring hos slutkonsumenten.
Kosttillskott
Det är också bra att känna till att kosttillskott räknas som livsmedel och därför har en märkning som följer livsmedelslagstiftningen och inte läkemedelslagstiftningen. Även kost- tillskott som är anpassade för barn har en märkning där vitamin- och mineralinnehåll presenteras som %DRI för vuxna. Du som ger kosttillskott till barn måste därför vara medveten om att barn i regel har ett lägre RDI av vitaminer och mineraler än vuxna och att behovet varierar med åldern. Kosttillskott till barn kan därför se ut att innehålla väldigt låga nivåer av vissa näringsämnen, men det är precis som det ska vara. Det kan också vara bra att ha i bakhuvudet att kosttillskott anpassade för vuxna aldrig ska användas till barn utan samråd med dietist eller läkare. Barn är känsligare för överdosering och det finns väldigt få studier som har tittat på övre gränsvärden för vitaminer och mineraler för små barn. Det kan vara frestande att ge en hög dos av vitamin B12-tillskott till barn för att slippa använda multivitamintillskott, men nivåerna av vitamin B12 är vanligen så pass höga att det inte är lämpligt att ge dem till barn om inte akut brist föreligger.
