Artikel
Kan man lita på en vegan?
Diskussionen om huruvida vi ska äta mer eller mindre kött triggar spänningar mellan debattörer, dietister, forskare m.fl. Inte sällan används skeva argument mot förespråkare för en växtbaserad kost. Hur ska vi tänka för att kunna föra vidare diskussionen på en bra nivå?
Att äta mer från växtriket, mindre från djurriket och mindre av processade livsmedel är idag budskapet från samtliga världens expertpaneler och hälsomyndigheter. Att göra ett stort kostskifte i denna riktning, d.v.s. att mer eller mindre uteslutande äta hela vegetabilier, har i många studier visat på överlägsna hälsofördelar jämfört med mer modesta förändringar. Det var denna kunskap som inspirerade mig att engagera mig för kostfrågan. Att vi genom en intensiv kostomläggning kan få stor makt över vår hälsa är för mig ett mycket hoppingivande och glädjande budskap.
Men genom åren har jag ibland mötts av kritiska röster, framför allt från animaliein- dustrin och debattörer som vill verka för en fortsatt eller ökad konsumtion av animalier till varje pris. Ganska ofta har dessa debattörer lyft det faktum att jag är vegan och på olika sätt antytt att jag därför inte är värd att ta på allvar. LRF skrev en gång i en replik på SVT Opinion att organisationen jag företräder, Läkare för framtiden, vill att alla ska sluta dricka mjölk och att detta är en ”intressekonflikt”. Hälsobloggaren Jacob Gudiol menade i samma tråd att ”veganer ger ingen rättvis bild av forskningen”. På sin blogg beskriver han Läkare för framtiden som en ”propagandamaskin för veganism”.
LCHF-bloggaren Annika Dahlqvist tycker att vi är ”militanta veganer”. Nämnas bör att Läkare för framtiden inte verkar för veganism i första hand utan för en ökad konsumtion av hela vegetabilier. Detta råd försöker vi få ut till både veganer och blandkostare. Men själv är jag vegan. Innebär det att man inte kan lita på det jag säger? Personer som driver denna tes har förstås en negativ bild av veganer. Sannolikt anser man att veganer är oresonliga och extrema, vilket i sig skulle vara en ”intressekonflikt”. Veganism handlar per definition om djuromsorg, men många anammar en vegansk livsstil även av hälsoskäl, för miljön eller för den globala matförsörjningen. En person som känner starkt för ett av dessa områden är förstås teoretiskt sett mer benägen att acceptera vinster inom de andra tre. Men är detta att likställa med en intressekonflikt eller jäv? Vad säger vetenskapen?
DET FINNS I dagsläget inga studier eller ens någon vetenskaplig hypotes som säger att veganer skulle vara mer benägna att feltolka eller förställa data. Däremot talar mycket för att många som äter kött gör det, åtminstone när köttätande diskuteras. Detta forskningsområde centreras kring en psykologisk process som kallas ”köttparadoxen”, vilket är den mentala konflikt som uppstår mellan vårt köttätande och vår moraliska reaktion på djurs lidande. Denna konflikt hotar inte bara vår njutning av att äta kött utan hela vår identitet. När våra handlingar inte överensstämmer med våra värderingar uppstår en spänning som kallas ”kognitiv dissonans”. Denna beskrevs första gången 1959 efter ett klassiskt experiment. Forskarna lät deltagarna utföra en synnerligen tråkig uppgift under en halvtimme. Vissa av deltagarna ombads sedan ljuga för andra deltagare i väntrummet och hävda att uppgiften egentligen var intressant och spännande. Sedan tillfrågades alla om vad de tyckte om uppgiften. Det visade sig då att de som sagt till andra deltagare att uppgiften var intressant själva faktiskt tyckte att den var det och att de gärna skulle göra experimentet igen. Forskarnas slutsats var att den spänning som uppstår när vi inte handlar enligt våra värderingar (kognitiv dissonans), genom att till exempel ljuga, skapar stress.
För att undgå denna stress undviker vi situationer och information som påminner oss om dissonansen. Vi kan antingen ändra vårt beteende eller omedvetet ändra vilken information vi tar in och våra värderingar. När det kommer till köttätande kan vi alltså antingen sluta äta kött eller också hitta på skäl till varför det är moraliskt försvarbart. Tyvärr väljer fortfarande många det senare. Detta är anledningen till att man som vegan eller vegetarian återkommande möts av frågor och argument som helt saknar saklig grund och ibland gränsar till det bisarra. Vart ska alla djur ta vägen om vi slutar äta kött? Var får du protein ifrån? Har vi inte alltid ätit kött? Vad gör du om du hamnar på en öde ö med en spädgris och svälter? Är bröstmjölk veganskt? Men växter har väl också känslor? Var inte Hitler vegan?
ATT DEBATTERA GENOM att lyfta egenskaper hos sin motdebattör (personargument eller ad hominem-argument) i stället för att fokusera på sakfrågan är förstås alltid irrelevant och ofta ett tecken på att man saknar eller har slut på sakliga argument. Men om vi väger in tillgänglig forskning om kognitiv dissonans blir det ju lite extra underligt att som köttätare antyda att veganers argument för minskat köttätande är mindre värda än andras. Menar man även att bara rökare bör få komma till tals när rökningens skadeverkningar diskuteras?
Oavsett vad vi äter är min förhoppning att vi alla kan mötas i en givande diskussion där vi fokuserar på sakliga argument och inte på varandras egenskaper. Att minska den kognitiva dissonansen kan ytterligare bidra till djupare och mer givande möten. Detta gäller många sakfrågor, men jag kan inte komma på något område där gapet mellan våra värderingar och våra handlingar är större än vid vårt kollektiva utnyttjande av djur för mat. Ingen vettig människa vill se ett djur utsättas för onödigt lidande. Att vi samtidigt föder upp djur under oacceptabla förhållanden och sedan dödar dem i späd ålder trots att vi inte behöver är faktiskt svårt att begripa. I stället för att utföra mentala akrobatkonster för att rättfärdiga oetiska handlingar behöver vi överväga ett annat agerande. Det kommer att göra oss till lyckligare människor och vår värld kommer att bli en bättre plats.
REFERENSER
Rothberger, Meat-related cognitive dissonance: A conceptual framework for understanding how meat eaters reduce negative arousal from eating animals. Appetite (2020)
Festinger, Carlsmith, Cognitive consequences of forced compliance. The Journal of Abnormal and Social Psychology (1959) Julia Shaw, Evil – The Science Behind Humanity’s Dark Side, ISBN: 9781419729492 (2019)
