AV ALLA HÖGTIDER är julen den största, och därmed även laddad med mest värderingar och känslor. Som vanligt är maten en stor del av alla sorters högtider. Den förstärker traditionerna och hjälper till att sammanfoga människor… och att exkludera.

Julens traditioner, precis som många andra svenska traditioner, är egentligen inte alltid så gamla som vi tror – och sällan heller särskilt logiska. Julen är nog till och med en av de konstigaste.

Det finns likheter mellan nästan alla våra traditioner. Maten vi äter kommer igen, oavsett tid på året och oavsett vad vi firar. Sillen är en sådan. Ägg en annan. I Örebro har man lanserat en sommarmust, så nu kan även den ingå i årets alla traditioner.

En annan likhet i svenska traditioners mat är att det mesta är sprunget ur konservering av färsk mat på olika sätt. Mycket har att göra med vårt geografiska läge och klimat. Det är helt enkelt kallt som en pingvinnäbb och ingenting växer åtta månader om året. De övriga månaderna gällde det att odla och samla så mycket det bara hanns med och spara det till de kalla, jävliga månaderna. Mest effektivt var det då att konservera mat med så mycket näring och energi som möjligt. Ofta har det handlat om djur eller produkter som kommer från djur.

KÖTT ÄR sammankopplat med status och rikedom traditionellt, mycket på grund av dess rika näringsvärde, men också för att det faktiskt var en bristvara i en tid då svälten kunde stå för dörren i ett köldslag eller en torr sommar. För alla länder som har fått bättre ekonomi och därmed högre levnadsstandard för befolkningen har det nästan alltid resulterat i en högre konsum- tion av animalier. Undantaget är Indien.

Åt vi bara kött, sill, ost och ägg under julen skulle det se annorlunda ut. Idag ser det också annorlunda ut med tillgängligheten, både på kött och grönsaker. Vi behöver inte äta djur för att överleva eller må bra, tvärtom tyder det mesta på att vi borde äta mindre av detsamma.

HUR ÄNDRAR MAN på detta då? Vad äter vi om vi utesluter animalier? Tja, det lättaste är att helt krossa traditionerna och skapa nya: 90-graderskurva, nytt blad, nya vanor. Det har jag känt en längtan efter i flera år, oaktat animalierna och trots en stor, varm kärlek till min barndoms jular. Tänk att bara avdramatisera allt. Köpa pizza och chips på julafton. Skita i paketen. Skänka pengar till UNHCR. Flytta julmaten till en vanlig sketen tisdag. Fan vad skönt. Så det är ju en väg – gör nåt annat.

Men för alla som älskar julmat då, för de där pizzan måste intas på nyårsdagen och inte på julafton? För de som kommer att sakna sillen, äggen, revbensspjällen och ostbrickan – hur lite vi än vill äta kött. Naturligtvis finns det massor av sätt att efterlikna den traditionella julmaten. Jag har gjort sill på Oumph! som ingen har känt någon skillnad på. Revbensspjäll, köttbullar, Jansson… Till och med knäck har jag gjort som är helt växtbaserad och helt grym! Det finns så mycket produkter idag som är avsedda för att efterlikna deras animalieförlagor, med olika stor framgång, men för det mesta riktigt bra! Kryddorna, dofterna och smakerna finns fortfarande kvar. Rödkålen, långkålen och brunkålen behöver inte smör eller grädde från komjölk för att smaka bra.

Tro mig, jag vet.

Det är en riktigt dålig anledning att inte kunna umgås och njuta av julefriden om man inte äter djur. Och det är väl ändå det som är det viktigaste – att umgås och njuta av värmen och glittret i julgranen och allas ögon, så tindrande klara…

Författare

Fredrik Kämpenberg

Fredrik Kämpenberg

Matkreatör och kock.