Så här 30 år senare rynkas det fortfarande på näsan när man pratar om att öka på den vegetariska och veganska kosten, och köttet tas i strängt försvar av var och varannan.

Krönikör Therese lindgren

Therése Lindgren är en av Sveriges största influencers, författare, inspiratörer och entreprenörer.
Följ Therése Lindgren på Instagram @therese och Youtube @ThereseLindgren.

NÄR KLIMATKRISEN KNACKAR allt högre på dörren, ekonomiska svängningar blir svårare att förutse och folkhälsan fortsätter att försämras, står vi nu inför en utmaning som kräver modiga beslut. Det känns så otroligt paradoxalt att ett land som Sverige, som är känt för sin progressiva syn på miljö och hälsa, tvekar när det kommer till att införa vegetarisk och vegansk mat som standard snarare än ett undantag i det offentliga.

Varför tvekar vi, undrar jag? Inflationens tryck och politiska beslut har tydligt påverkat matkvaliteten inom offentliga institutioner och det har blivit allt svårare att prioritera hälsosamma alter- nativ på grund av stigande kostnader. Veganska alternativ har potentialen att göra en betydande skillnad — inte bara för offentliga sektorns ekonomi, utan också för djurens välbefinnande och vår hälsa. Svenska skolor, äldreboenden och fängelser borde vara föregångare i hur vi tänker på och konsumerar mat. Ändå ser vi en fortsatt stark påverkan från kött- och mjölklobbyn, som med näbbar och klor försvarar den rådande animaliska produktionsmodellen och vidhåller att det är billigare samt hälsosammare.

Jag tror att de flesta förstår att billigt kött är dåligt på alla sätt. Min dröm är en värld fri från animalier, men jag är väl medveten om att det mest pragmatiska är att i alla fall radera ut näringsfattigt, billigt kött med fruktansvärd djurhållning. Det är precis det köttet som serveras i offentlig sektor. Ni som läser den här tidningen är dessutom fullt införstådda med att produktionen av de flesta vegetariska och veganska produkter även kräver mindre resurser och genererar färre utsläpp jämfört med animalisk produktion.

SÅ VARFÖR VÄLJER vi då inte en väg inom vår offentliga sektor, navet för vad vi kallar vårt samhälle och där vi fostrar våra medborgare, som är bättre för ekonomin, djuren, människorna och planeten?

Jag ser fram emot den dagen när jag och min sambo Anders är gamla och grå på vårt äldreboende och får njuta av näringsrik, klimatsnål, vegansk mat som standard. Vill Anders ha en kvalitetsbiff på söndagen ska han så klart få det. Men för att detta ska bli verklighet krävs mer än bara förändrade menyer — det kräver en djupgående förståelse för den veganska matens fördelar i politiken. Vi som medborgare kan inget annat än att aldrig sluta stå upp för våra veganska värderingar hela vägen från skolan till äldreboendet.