Vi har kunnat läsa om ett pågående campylobacterutbrott. Tusentals svenskar har blivit så svårt sjuka att de har tvingats söka sjukvård. Kurvorna pekar uppåt och smittskyddsläkare bedömer läget som allvarligt. Det råder ingen tvekan om att smittkällan är färsk svensk kyckling. Statsepidemiolog Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten redogjorde för detta i ett utkast till ett pressmeddelande. Mejlväxlingar mellan Jordbruksverket och Folkhälsomyndigheten avslöjar att Ingrid Eilertz, avdelningschef på Jordbruksverket, verkade för att stryka hans citat om att färsk svensk kyckling är orsaken. Mejlen avslöjar att anledningen till att man vill dölja smittokällan är att det går emot regeringens livsmedelsstrategi, som går ut på att främja svensk kycklingproduktion. TT har försökt nå Eilertz, men hon gjorde sig oanträffbar.

VECKAN DÄRPÅ GICK ett antal smittskyddsläkare ut på egen hand och utfärdade varningar. Signar Mäkitalo, smittskyddsläkare i Gävleborg, skrev i ett pressmeddelande att han uppmanar allmänheten att helt undvika färsk kyckling för att minska risken att smittas av campylobacter. Livsmedelsverket intervjuades av SVT och ville inte avråda oss från att köpa färsk kyckling. De säger att ”konsumenten måste själv få välja”. Intressant nog säger Livsmedelsverket att de inte tror att människor har blivit slarvigare i köket. Att man trots detta inte vill avråda människor är förstås underligt. Från industrin lägger man också ansvaret helt på konsumenterna och menar att om man bara hanterar kyckling på rätt sätt så kan man fortsätta äta både färsk och fryst kyckling.

Hur har detta kunnat ske? Vi litar på att våra myndigheter förmedlar saklig information och väl under- byggda rekommendationer. Nu får vi höra att en myndighet för oss bakom ljuset och att en annan vägrar varna och sätta krav på tillverkaren. Varför? För att skydda kycklingindustrin? Ska inte våra myndigheter prioritera allmänintresset framför enskilda aktörers vinstmarginaler?

Att bevittna animalieindustrin och de myndigheter som ska reglera den känns inte sällan som en dålig fars.

KAN VI TÄNKA oss ett liknande agerande inom någon annan industri? Låt oss säga att ett bilmärke producerade sina bilar så undermåligt att tusentals ägare krockade. Skulle vi inte bli förvånade om både industri och myndighet svarade med att lägga ansvaret på konsumenten som köpte produkten och sen inte hanterade den ”rätt”?

När det kommer till att äta djur är det mycket vi gärna blundar för. Vi vet idag att rött kött och charkvaror orsakar cancer. Vi vet att mjölkprodukter höjer vårt kolesterol och ger oss hjärt-kärlsjukdom2 (mer än 90 kaloriprocent av de mjölkprodukter vi intar är feta och vår största källa till mättat fett, transfett och kolesterol3). Vi vet att köttproduktionen står för högre utsläpp av växthusgaser än alla bilar, båtar och flygplan tillsammans. Vi vet att de individer som hålls i den industriella djurhållningen lider. Vi vet att vi ur näringssynpunkt inte behöver dessa livsmedel5. Ändå fortsätter de flesta av oss att äta dem. Vi låter oss vilseledas av industrins färgglada propaganda med Bregottfabriker, ”naturens sport- dryck” och ”riktig mat”.

Men vill vi verkligen fortsätta blunda? Vill vi att våra myndigheter bidrar till förnekelse och okunskap? Kyckling lyfts som ett hälsosamt, miljövänligt alternativ till rött kött, men kyckling är inte oproblematiskt ur hälsosynpunkt. Kyckling innehåller samma cancerframkallande ämnen som rött kött, samma kolesterol och mättat fett. Det är helt fritt från fibrer och antioxidanter och det gör oss magsjuka6. Att i stället för kyckling välja vegetabiliska proteinkällor som baljväxter, nötter och frön är en stor vinst ur näringssynpunkt och för miljön. Vi behöver också vidga våra vyer och inte bara se till vårt eget lidande. Att tusentals människor blir sjuka är en stor tragedi, i synnerhet eftersom det kan undvikas endast genom att vi undviker ett enda livsmedel. Genom att bojkotta kycklingindustrin bidrar vi även till att färre kycklingar föds upp under vidriga förhållanden och får sina liv släckta i späd ålder. Ofattbara 250 000 kycklingar slaktas dagligen i Sverige. Varje dag har vi möjlighet att minska denna siffra genom att ändra en matvana.

VI VET IDAG att den största vinsten för djur, miljö och hälsa är att äta så grönt som möjligt, inte att ersätta rött kött med kyckling. Vi behöver gemensamt sträva efter grönare måltider. Det blåser fortfarande en motvind i form av reklam, sociala normer, matpriser och tillgänglighet som driver oss att äta fler djur, men tillsammans kan vi vända dessa vindar.

När fega politiker och myndigheter sviker är det upp till oss att agera. Låt oss hålla igen på kycklinginköpen och njuta av gröna måltider!

1. www.who.int/features/qa/cancer-red-meat/en/
2. www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa–miljo/sjukdomar-allergier-och-halsa/hjart–och-karlsjukdomar/
3. www.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd21bde/1403096028840/Kap+17+Konsumtion+av+livsmedel.pdf 4. www.un.org/apps/news/story.asp?newsID=20772
5. www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27886704
6. www.gp.se/nyheter/västsverige/färsk-kyckling-ger-ökad-smittorisk-1.4181404

Författare

David Stenholtz

David Stenholtz

ST-läkare allmänmedicin, specialistläkare onkologi.
Författare till boken Kostens kraft och grundare av organisationen Läkare för framtiden.