Det doftar fantastiskt. Choklad, vanilj och socker i en salig blandning. Och trots att Anahita Vazvan tillbringar en stor del av sin vakna tid här, i Vegan Delights nästan 500 kvadratmeter stora lokaler utanför Uppsala, känner hon fortfarande hur gott det luktar.
— Jag älskar fortfarande choklad, trots att jag gjort praliner sedan 2016, konstaterar hon.

Anahita Vazvan

Ålder: 29 år
Bor: Uppsala
Familj: Singel med hund
Gör: Driver chokladfabriken Vegan Delights
Hemsida: vegandelights.se
Instagram: @vegandelights.sweden

Bord och uppställningsytor i köket är fyllda av praliner och chokladbars. Det är lite som om man landat i paradiset. Högt och lågt, vart man än ser, finns chokladen.
— Just nu är det som mest intensivt här. Vi planerar för årets adventskalendrar, och samtidigt som det är sjukt kul är det riktigt jobbigt också, säger Anahita med glad röst.

Nej, att Anahita är en allt-eller-inget-per- son är tydligt. Hon gör ingenting halvdant, och ska Vegan Delights göra adventskalendrar, då ska det göras ordentligt.
— Adventskalendrarna är otroligt upp- skattade, och då vill jag ju att kunderna ska bli nöjda. Därför ska de innehålla tolv nya pralinsorter, och tolv klassiker, oavsett hur mycket jobb det innebär, säger Anahita bestämt.

Samtidigt som hon experimenterar fram de nya pralinrecepten står Halloween för dörren, och storsäljarpralinen Pumpkin Spice ska tillverkas i mängder.

På sex år gick Anahita från att göra allt själv, till att nu ha nio anställda.
— Jag tar fram nya pralinrecept hela tiden egentligen. Idéerna kommer ofta när jag precis ska somna. Då poppar en tanke på ett recept upp, och jag bara: ”My God! Det här måste jag prova”, säger Anahita.

Det var så en av de andra storsäljarna kom till, den veganska varianten av snickers, Vegan Delights Vegickers.
— Sommaren 2020 blev jag så otroligt sugen på snickers. Jag bestämde mig för att ta fram en vegansk variant och tänkte: ”Hur svårt kan det vara?” säger Anahita och skrattar.

Det visade sig nämligen vara riktigt svårt att komponera det ultimata receptet på vegansk snickers.
— Jag ville inte ha en massa dadlar och jordnötssmör i eftersom jag ville komma så nära originalet som möjligt. Därför ställde jag mig direkt i köket och började experimentera.

Det tog åtta månader. Å andra sidan stod hon då där med det perfekta receptet till en framtida storsäljare. En chokladbar som direkt uppskattades av kunderna och som numera är en av de mest efterfrågade pro- dukterna i sortimentet.
— Vissa av våra produkter finns alltid, men i övrigt försöker jag variera utbudet över året. Nu till jul är det saffran och pepparkaka, under hösten pumpa.

ANAHITA VAZVAN ÄLSKAR sitt jobb och sin chokladfabrik. Men att hon skulle ägna sitt liv åt att producera godsaker var långt ifrån självklart. Visserligen var hon en pysslig och kreativ person som så länge hon kan minnas hade tillverkat egna smycken, spelat teater och bakat. Men det var bara på hobbynivå.
— Nej, nej. Jag ville göra karriär inom politiken och pluggade statsvetenskap, Mellanöstern- och Nordafrikastudier. Och när jag skrev min kandidatuppsats i stats- vetenskap var jag fortfarande övertygad om att jag skulle förändra världen med diplomati, säger Anahita.

Där hemma var familjen veganer, och vid något tillfälle hade Anahita och de andra familjemedlemmarna diskuterat om det ens var möjligt att tillverka vegansk choklad, något som Anahita bestämde sig för att testa. Ganska snabbt fick hon till det, och hon fram smaker och tillverka vackra, frestande praliner. Hon hyrde in sig i ett provkök och producerade så pass många att hon kunde sälja på en mässa. Det blev succé. Och den där första mässan följdes av ytterligare en. Och en till.
— Men det vara bara på hobbynivå. Något jag gjorde för att det var kul och för att slappna av. Jag skulle ju jobba politiskt, säger Anahita.

DET ÄR SEX år sedan. Idag äger hon en 500 kvadratmeter stor fabrik. Hon har nio anställda och varje år lämnar 150 000 praliner hennes chokladfabrik. För under tiden som Anahita jobbade med sin kandidatuppsats grodde tanken om att göra världen till en bättre plats på annat sätt än genom politiken.
— Jag älskar tanken på hållbarhet. Jag älskar tanken på att göra världen till en godare plats. Nu insåg jag att jag faktiskt kunde jobba på att göra världen bättre här och nu. Genom att sälja choklad med håll- bart ursprung och genom att ge människor som precis kommit till Sverige jobb.


Anahita drog ett djupt andetag, kontaktade Almi och tog ett mikrolån och startade aktiebolag. Hon leasade två chokladmaskiner och växlade upp tempot.
— Idag kan jag inte tänka mig att göra något annat! Visserligen är det som att hoppa ut från ett flygplan varje dag, man vet aldrig riktigt vad som ska hända. Men det här är det bästa beslut jag fattat, säger Anahita.

HENNES CHOKLAD VÄCKER uppmärksamhet. Coop- och Ica-butiker har fått upp ögonen för hennes godsaker, och förutom att sälja där och på vissa andra ställen, säljer hon sin choklad genom hemsidan och i fabriksbutiken. Hennes praliner och chokladbars finns också i Finland och på Island.
— Ibland tänker jag att det är tur att jag är självlärd. För hade jag vetat från början hur svårt det är att få till den perfekta chokladen hade jag nog aldrig vågat. Och på så sätt har jag aldrig behövt förhålla mig till några inbillade regler, eftersom jag inte vetat om dem, konstaterar Anahita, som gått flera chocolatierkurser i efterhand.

Slitigt har det varit, och det är först nu, den här månaden, som hon kunnat ta ut egen lön. Fram tills nu har pengarna gått till de anställdas löner och till investeringar i verk- samheten. På frågan om hon saknar politiken svarar hon blixtsnabbt.
— Inte det minsta. För på sätt och vis jobbar jag ju direkt med de här frågorna som jag tycker är viktiga i stället för att bara prata om det. Jag jobbar med choklad som produ- ceras på ett hållbart sätt, och jag ger män- niskor som precis kommit till Sverige jobb.

Tolv ton choklad lämnar varje år den lilla fabriken, och även om det låter mycket har Anahita en vision med sin verksamhet: att alla ska hitta den veganska chokladen och att veganskt ska bli norm.

Själv kommer hon aldrig att tröttna på choklad, bedyrar hon.
— Jag äter fortfarande choklad varje dag. Men numera ägnar jag mig mer åt mindful eating. Jag tycker att man, när man äter choklad, ska njuta till max. Man ska äta choklad när man känner för det, och inte skämmas för det!