VEGANSK HUSMANSKOST FRÅN de brittiska öarna. Låter det absurt? Mat därifrån associeras ju gärna med köttighet: rejäla baconfrukostar, präktiga fläskpajer, Sunday roast med Yorkshire pudding och bangers and mash. Eller möjligen med fisk: fish and chips, kippers eller pickled herring.

Och visst ligger det något i klichén. Längre tillbaka kallades britterna för ”rostbiffarna” av sina franska ärkefiender, som hånade dem för deras högröda ansikten och korpulenta kroppshyddor skapade av gränslöst köttätande. Särskilt överklassen excellerade i köttkonsumtion, inte minst under den imperialistiska eran under 1700- och 1800-talet. Fördelningen av käket var rejält ojämlik. Medan uppåt en miljon irländare dog under potatissvälten under sent 1800-tal skeppades nöt och får till godsägare och andra rikingar i England.

Vegetarianismen som rörelse blev dock stor i England mot slutet av 1800-talet, bland idealistisk medelklass, med bland andra Leo Tolstoj som inspiratör. Och faktum är att termen vegan myntades 1944 av britten Donald Watson, som också startade världens första veganska förening.

För de fattiga i hela övärlden var det överhuvudtaget ont om kött och proteinhaltig mat. Ofta serverades en liten bit fläsk eller rökt fisk till kokt potatis eller grovt bröd. En sådan bit kallades från början för relish – något njutningsfullt och uppskattat. Ett ord som sedan överfördes till smakrika inläggningar och såser. Underklassen åt, om än ofta ofrivilligt, till stor del vegetariskt.

Vill man finna vegetabiliska rätter i det brittiska köket kan man således leta bland husmanskostens tillbehör. Här finns mycket som lagas gott av enkla råvaror. Det finns gott om raggmunksliknande potatisplättar, uppfrästa grönsaker, gratänger och soppor med lite eller inget kött. Jag har dykt ner i lite äldre receptsamlingar, funnit några pärlor och lagat dem helt växtbaserade. Här är några av dessa rätter. Ofta har det räckt med att ersätta smöret med rapsolja och mjölk eller grädde med motsvarande havreprodukter. Inte sällan blir maträtten bara godare då, eftersom smaken av havre har något härligt rustikt över sig.

SÅ KÄNNS DEN skotska efterrätten cranachan mer genuin och rejäl när den görs med havregrädde. Och cottage pie med gröna linser smakar mer intensivt och sammanhållet än när man använder köttfärs.

Indisk mat utgör sedan kolonialismens dagar en naturlig del av den brittiska kosthållningen. Mulligatawny är bara en av otaliga anglo-indiska klassiker. Kanske minns ni att den serveras i Grevinnan och betjänten, sketchen som sänds varje nyårsafton i svensk (och många andra länders) tv.

Det finns många fler britträtter att prova, efterforska och göra veganska. Klassiska pajer skulle kunna omvandlas med grönkål eller savojkål som huvudråvara. Och friterad tofu till pommes frites och currydressing måste jag snart utprova. Men det tillhör framtida projekt.