Fatta spaden
7 augusti, 2026
Vad kan vi lära av de kvinnor som höll hushållen med mat under 1900-talets kristider? I Fatta spaden! har Boel Nordgren och Karoline Jönsson grävt i den svenska beredskapsodlingens historia och hittat kunskap som är minst lika relevant i dag.
När matpriser stiger, leveranskedjor sviktar och beredskap åter diskuteras på allvar växer också intresset för att odla sin egen mat. Men mycket av den kunskap som lyfts fram som framtidslösningar i dag var självklar för bara några generationer sedan. I boken *Fatta spaden* har historikern Boel Nordgren och matprofilen Karoline Jönsson fördjupat sig i den svenska kristidsodlingen. Genom gamla odlingsråd, recept och historiska källor visar de hur köksträdgården kunde vara avgörande för hushållens överlevnad – och varför erfarenheterna fortfarande är relevanta.
Fatta spaden
Recept från kokboken
För Karoline Jönsson började intresset för kristidsodling i den egna trädgården. Hon hade länge odlat för husbehov, men de senaste årens pandemi, stigande matpriser och osäkra omvärldsläge fick henne att se odlingen i ett nytt ljus.
– Jag har också sett det som en allmän trygghet att veta att vi kommer kunna ha god, ekologisk mat på bordet, säger hon.
För Boel tog intresset sin början i historien. Under arbetet med boken *Trädgårdsmästarinnor* upptäckte hon hur flera kvinnliga trädgårdspionjärer gav ut böcker om odling och matlagning under första världskrigets dyrtid.
– När jag började kolla lite mer på detta förstod jag att det fanns en hel rad skrifter av det slaget, och jag blev sugen på att studera dem lite närmare, säger hon.
Snart stod det klart att berättelsen inte bara handlade om odling utan också om hur råvarorna togs till vara.
– Jag insåg dock snart att jag behövde få med en ”matmänniska”, för det kändes helt orimligt att bara skriva om odlingen och utelämna tillvaratagandet och matlagningen.

Arbetet med boken har gett dem flera nya perspektiv på odling. Bland de historiska metoder som fortfarande känns relevanta lyfter Karoline fram det som kallades gurklister. Metoden gick ut på att gräva ur en odlingsbädd, fylla den med stallgödsel och sedan lägga tillbaka jorden ovapå. Resultatet blev en upphöjd odlingsås med varmare jord, något som gurkorna trivdes utmärkt i.
Boel fascineras i stället av äldre samodlingar där olika grödor hjälpte varandra.
– En metod som jag länge tänkt att jag ska prova är att odla bondbönor och gråärt tillsammans, där de stadiga bondbönorna stöttar de vekare ärterna.
När de tittade närmare på vilka grödor som var viktigast under kristiderna återkom samma namn gång på gång. Potatisen hade en särställning.
– Potatisen! Den höll den värsta svälten borta under båda världskrigen, säger Karoline.
Därutöver odlades stora mängder ärter, bönor, morötter, lök, kålrot, vitkål, grönkål och jordärtskockor. Boel påpekar att även pumpan fick en allt viktigare roll.
– Under andra världskriget hade även pumporna blivit en beredskapsväxt.

Arbetet med historiska recept och odlingsråd bjöd också på flera överraskningar. Karoline fastnade särskilt för synen på tomater i början av 1900-talet.
– Då tyckte man att tomater hörde till det söta köket och kunde serveras skivade, och sockrade med grädde eller som garnityr på tårta.
Samtidigt förvånades hon över att pumpan inte hade en större plats i den tidiga kristidsodlingen.
Boel blev i stället överraskad av hur svåra de historiska recepten var att använda i praktiken.
– Mitt försök blev inte så lyckat, och jag är jätteglad att Karoline lyckats göra recepten användbara för en nutidsmänniska.
Även deras egna odlingsvanor har förändrats under arbetets gång. Karoline har fått upp ögonen för baljväxter och framför allt kålrabbi, som hon beskriver som en underskattad gröda med stor potential. Boel har i sin tur blivit betydligt mer förtjust i purjolök.
– Det är ju smidigt att den kan stå kvar i landet länge på vintern. Alla sådana växter gillar man.
Samtalet leder snart in på hur synen på odling har förändrats under de senaste hundra åren. Förr var köksträdgården i första hand en fråga om försörjning. I dag är den för många en hobby.
– Då låg fokus på sådant som gav mycket mat, till exempel potatis och kålrötter. I dag fokuserar vi kanske oftare på det lite lyxiga, som att ha många olika sorters tomater eller få färska jordgubbar och sockerärter, säger Boel.
Karoline menar att våra förändrade matvanor också påverkar vad vi väljer att odla.
– I dag äter vi mycket av vår skörd rå, medan grönsaker nästan uteslutande åts tillagade under det tidiga 1900-talet.
Om det finns en lärdom som de båda särskilt vill lyfta från den historiska hushållsodlingen handlar den om respekt för maten. Förr tog man till vara betydligt mer av varje gröda än vad vi gör i dag.
– Ofta såg man till hela grödan och tillagade allt som gick att äta. Det kunde vara att koka stammen av kålväxterna och äta märgen av denna eller att använda blast i olika stuvningar, säger Karoline.
Boel ser också en viktig påminnelse i den kreativitet som präglade dåtidens hushåll.
– I framtiden kan vi nog inte räkna med att ha tillgång till all världens råvaror året om i affärerna. Då får man fokusera mer på det som är tillgängligt i säsong eller det man lyckas bevara över vintern.
Under kristiderna var det framför allt kvinnor som bar ansvaret för odlingen och matförsörjningen i hemmen. En kunskap som länge togs för given men som blev avgörande när samhället sattes under press.
– Under världskrigen insåg man vikten av denna kunskap och helt plötsligt värderades denna insats på ett helt nytt sätt, säger Karoline.
För den som själv vill börja odla i dag är råden enkla. Satsa på grödor som ger mycket tillbaka och odla sådant du faktiskt tycker om att äta. Men framför allt handlar det om att våga börja.
– Bara fatta spaden och odla! Det är coolt, viktigt, vackert och alldeles ljuvligt att odla sin egen mat, säger Karoline.
Boel instämmer och hoppas samtidigt att fler ska upptäcka de kunskaper som fortfarande finns kvar i äldre generationer.
– Man kan fundera på om man själv har någon äldre släkting att inspireras av, kanske en farmor eller mormor som lagade någon god vegetarisk rätt.