Min farmor var vegan
24 februari, 2025
Det fanns en tid då man såg med stor misstänksamhet på de som valde att äta växtbaserat. En tid då veganism var lika med evig förpassning till trista linsgrytor och där det bara fanns ytterst begränsat, om ens något vegetariskt alternativ på restaurangerna. För att inte tala om veganska alternativ. Att vara vegan sågs som något ytterst märkligt och exotiskt. Den som ville utesluta animaliska produkter var hänvisad till mataffärernas grönsaksavdelning. Några havre- eller nötbaserade alternativ till mejerivaror fanns inte och i frysdisken fanns inga färdiga veganska rätter eller vegofärs, bara broccoli och ärter. Den som ville äta mer veganskt eller vegetariskt fick i första hand vända sig till hälsokosten, som fick stor betydelse.
Min farmor var vegan
Författaren, inspiratören och kocken Anna H Lundahl vet. Hon är uppväxt i en familj där både far- och morföräldrar valde bort kött och fisk, och hemma hos hennes föräldrar serverades aldrig kött eller andra animaliska produkter.
— När jag växte upp i Göteborg i mitten av 1970-talet ledde det faktum att jag inte åt kött till ett utanförskap och det innebar att man automatiskt placerades i ett fack, minns Anna H Lundahl.
Hon minns också hur man ständigt var tvungen att förklara varför man valde bort kött, och därmed även försvara beslutet.
— När jag växte upp var det också många som tog för givet att man hade en viss politisk åskådning bara för att man var vegan, eller som jag, vegetarian, säger Anna.
Beslutet att skriva en bok som beskriver det gröna matarvet är något som växt fram under flera år och Anna har arbetat länge med den. Men nu finns resultatet. Boken Min farmor var vegan landade i bokhandels- diskarna vid årsskiftet 21/22, och på de 231 sidorna behandlar Anna det gröna matarvets historia och framväxt, bjuder på recept och låter även andra debattörer, som till exempel onkologen David Stenholtz, diskutera veganism. Hon tar upp olika begrepp inom veganismen och växtbaserad mat och kombinerar det med en personlig berättelse om att faktiskt få vara på plats när synen på veganism och vegetarianism förändras.
När boken är utläst har läsaren garanterat lärt sig mer om det mesta på området.
— Att jag äntligen satte mig ner och skrev boken har helt enkelt att göra med att tiden kändes mogen nu. Det beror också på att jag som barn inte själv valde att vara vegetarian. Idag har jag gjort ett val att äta grön mat, men jag har samtidigt valt bort att ha det som en identitet, säger Anna.
Men det finns naturligtvis flera orsaker till att boken kommit till:
— Det är ett annat samhällsklimat idag, och det känns som att det var läge att släppa Min farmor var vegan. Lägg därtill pandemin som pågick när jag skrev boken. Det känns som om det behövs ett hopp om framtiden, och det hoppas jag att boken ska kunna ge.
Under årens lopp har synen på växt- baserad mat förändrats rejält. Samtidigt är ju inte veganism och vegetarianism något nytt. Redan i början av 1900-talet gav till exempel Ellen Turner ut Vegetarisk kokbok med drygt 500 recept på vegetariska maträtter och Johan Lindström Saxon startade Svenska Vegetariska Föreningen. På 1920-talet började man på samhällsnivå allt mer diskutera hälsa och sambandet mellan fysisk aktivitet, kost och välmående. Det i sin tur banade väg för forskaren och biokemisten Elmer McCollum som upptäckte vitaminerna, vilket så småningom skulle bli ett starkt skäl till varför man ska äta mer grönsaker. Även Are Waerland som förespråkade laktovegeta- risk kost för bättre hälsa spelade stor roll.
— Tio år senare, under 1930-talet, började schweizaren Maximilian Bircher-Benner förespråka råkost och till hans klinik kom välbärgade människor för att återhämta sig från sjukdomar och bli botade från olika åkommor, berättar Anna.
MEN OCKSÅ HÄR på hemmaplan hade vi personer som banade väg för en mer växtbaserad kost. Under samma årtionde skrev nämligen journalisten och vegetarianen Theresia Ek om hälsa och livsstil i Stockholmstidningen och Svensk Damtidning och i slutet av 1930-talet blev hon engagerad i Svenska Vegetariska Föreningen.
Att en stor del av matens ursprungliga värde går förlorat genom att köttdjur äter föda som egentligen mer eller mindre oavkortat kan fungera som människoföda är något det talas mycket om idag.
— Men det var något man lyfte fram redan på 1940-talet, då Livsmedelskommissionen under andra världskriget räknade på detta och rekommenderade en mer vegetarisk kost. Faktum är att den danske läkaren och forskaren Mikkel Hindhede redan under första världskriget kom fram till att vi människor kan leva gott på enbart vegetabilisk kost, säger Anna.
När tv:n sedan fick en given plats i de svenska hemmen fick vegetarianismen ytterligare fotfäste i och med att några av Sveriges största tv-personligheter Per Oscarsson och Per Ragnar var vegetarianer och ofta och gärna sjöng grönsakernas lov.
— På 1960-talet valde många vegetarianism av solidaritetsskäl. Många vegetarianer var politiska och när American Vegan Society bildades 1960 var man starkt inspirerad av Gandhis tankar om ickevåld. Men det handlade naturligtvis om mer än så. När Rachel Carson två år senare gav ut boken Tyst vår startades en stark miljörörelse, där många vegetarianer ingick.
— Miljötanken fortsatte att genomsyra vegetarianismen på 1970-talet, då man också började få upp ögonen för djuren och djurens rätt.
EN REJÄL MILSTOLPE i vegetarianismens historia är Frances Moore Lappés bok Diet for a Small Planet som gavs ut 1971. En bok som läses än idag och som sägs ha påverkat tusentals människor världen över att äta mer växtbaserat.
Under 1980-talet fortsatte man att sätta strålkastarljuset på djurskydd, men det var också här man började prata om hållbarhet.
— Idag väljer människor att utesluta kött av många orsaker. Det kan handla om hälsa, klimat och djurrätt, men också om att det idag finns så många goda alternativ till kött. Tröskeln för att välja vego har blivit lägre och jag är övertygad om att fler och fler kommer att äta mer växtbaserat.
I boken, där vi också får följa Anna genom uppväxten, tar hon upp sin farmor, som ju boken också fått sin titel ifrån.
Vad skulle din farmor säga om hon fått möjlighet att läsa din bok?
— Hon skulle nog bli väldigt stolt. Samtidigt skulle hon nog bli lite förvånad över att det ens går att ge ut en sådan här bok idag.
