Sandra Vilppala om popmusik, kärlek, vego och haters
13 december, 2015
Foto: Linda Rehlin
Hur skulle du beskriva din musik?
– Upplyftande och nervig pop på svenska. Tunga teman intråcklade i stora poprefränger med feta näven i luften!
Vad ville du förmedla med det här albumet?
– Kraft. Alla har sin historia och vi föds med olika förutsättningar. I vår del av världen har vi lyxen att ha valmöjligheter som också betyder ansvar. Jag har ansvar över mitt liv och jag kan välja åt vilket håll det ska ta vägen, oavsett vad jag varit med om tidigare. Så albumet är tänkt som en kraftinjektion!
Vad har du fått för reaktioner på albumet?
– Från media godkänt plus men wow vad folk har skrivit till mig! Jag är helt golvad av vad människor berättar och vad min musik verkar ge dom.
Du blev kär i en tjej vid 38 års ålder och det vände upp och ner på hela din värld. Hur påverkade det dig som person och ditt skapande?
– Efter att jag (motvilligt) identifierat mig som hetero fram till 38-års ålder så var det en oerhörd förlösning när bitarna föll på plats. Skräck och eufori blandades friskt men känslan av att precis allt är möjligt var starkast. Som att ha kikat genom nyckelhålet länge och plötsligt öppnas hela dörren. Mäktigt! Mitt skrivande har efter det varit i stort sett filterlöst, vilket har mycket att göra med att jag nu skriver till mig själv och inte till bandet.
Du verkar förbereda dig på en hel del smällar i och med den här skivan, vad vill du säga till alla haters där ute?
– Jag trodde jag skulle behöva vara beredd på att ta en del skit, när jag tar ett officiellt kliv utanför normen men jag har istället bara fått kärlek! Men det finns så många som sitter och hatar och till dom vill jag säga: Det du ger får du tillbaka. Simple as that.
Du är även vegetarian, när och varför blev du det?
– Precis som jag varit en motvillig hetero har jag varit en motvillig köttätare så länge jag kan minnas. Men normen är att äta kött och tron på att vi dör proteinbristdöden om vi skippar kött en måltid var sanning när jag växte upp. För ca 10 år sen slutade jag för att jag förstod att det var ”bara att göra”, inget hokuspokus och inte svårt. Främsta anledningen var då omtanken om djuren men senare år har miljöaspekten fått större plats. Köttindustrin är vår största miljöbov och det är inte försvarbart att äta kött. Vi behöver det inte och vi mår bättre utan.
Varför tror du att det är så provocerande?
– För att det är just norm att äta kött. Att välja bort visar på att det är möjligt och att alla kan påverka. Och det är där skon klämmer; alla kan men alla vill inte. Då kommer det läskiga dåliga samvetet in och då är det lättare att bli arg istället för att lyssna på argument och fakta. Jag tycker alla ska ta det så långt var och en pallar men det måste alltid vara medvetet.
Vad äter du helst just nu?
– Jag är en hardcore-ekonörd och grönsaksälskare som blir lycklig av en fantastisk gulbeta, rå broccoli eller kålrabbi bara som den är. Jag har lyxen att jobba med ekologisk mat men är ingen värstingkock, har en bra råvaror behövs inte det.
