Jod – den bortglömda mineralen
1 februari, 2019
Ibland kommer mineralen jod lite i skymundan när det skrivs om näringslära. Här berättar vår kostexpert Pernilla Berg allt du behöver veta om jod.
Ibland kommer mineralen jod lite i skymundan när det skrivs om näringslära. Jodbrist är en av de vanligaste kostrelaterade sjukdomarna och den vanligaste orsaken till struma i världen. Sedan vi införde joderat salt i Sverige och övriga skandinaviska länder är det dock relativt ovanligt med jodbrist som leder till struma. Här är den vanligaste orsaken autoimmun sjukdom som leder till kronisk inflammation av sköldkörteln och därmed lägre produktion
av jodhormoner. I andra länder där de inte har jodberikning i samma omfattning är jodbrist fortfarande ett problem. I korthet behövs jod för att ämnesomsättningen ska fungera normalt.
Jodkällor
De främsta jodkällorna är joderat salt och fisk och skaldjur för allätare. Jod tillsätts även i foder till mjölkkor så att komjölk ska få ett högre jodinnehåll och i foder till andra boskapsdjur. Förutom jodberikat salt finns jod i rikliga mängder i havsalger, varav kelp är en av de mest jodrika. Kelp är ett vanligt alternativt kosttillskott som traditionellt har använts för att förebygga jodbrist. Äter du riktigt mycket havsalger och annan jodrik mat kan intaget bli för högt, men veganer som varken äter mycket havsalger eller använder joderat salt riskerar att få i sig för lite jod. Hur effektivt upptaget av jod blir i tarmen beror på vilka livsmedel du använder (se nedan). Himalayasalt innehåller näst intill inget jod och är egentligen ett salt som är mer förorenat än vanligt bordssalt. Havssalt kan man tro är en bra källa till jod då det kommer från havet, men jodnivån är väldigt låg: 30 ug per 100 g jämfört med 5 000 ug per 100 g som joderat salt innehåller. Tycker du om smaken av havssalt kan du välja joderat havssalt.
Rekommenderat intag per dag:
Vuxna: 150 ug (mindre än en tsk joderat salt)
Barn: 90-120 ug (beroende på ålder och vikt)
Fysiologisk funktion
Jod absorberas i tarmen och transporteras till sköldkörteln, som även kallas tyroidea. Där tas jod upp och omvandlas till tyroidhormonerna T4 (tyroxinhormon) och T3 (trijodidtyroninhormon). I korthet kopplas 4- eller 3-jod ihop med aminosyran tyrosin. För att produktionen av aktivt hormon ska fungera krävs ett antal olika transportmekanismer och enzymer. Från sköldkörteln utsöndras sedan både T4- och T3-hormon, men den dominerande formen som utsöndras är T4. T4-hormon är ett så kallat prehormon som omvandlas till det aktiva hormonet T3 ute i vävnaderna. T3-hormonet är viktigt för nästan alla funktioner i kroppen. Det behövs för normal funktion av ämnesomsättningen, tillväxt, utveckling, reglering av kroppstemperatur och hjärtfrekvens. Går nivåerna av T3 och T4 ner i blodet kommer hypofysen i hjärnan att skicka ut mer hormon som stimulerar produktionen i sköldkörteln för att förhindra att metabolismen i kroppen störs. Finns det inget byggmaterial i form av jod i sköldkörteln kommer kostinducerad struma att utvecklas. Struma betyder i princip förstorad sköldkörtel.
Hypotyreos
Hypotyreos kan utvecklas som följd av lågt jodintag via kosten, men i Sverige är det idag väldigt ovanligt då de flesta får i sig jod via jodberikat salt eller animaliska livsmedel. Den vanligaste orsaken till hypotyreos är autoimmun sjukdom där det bildas antikroppar mot olika receptorer och enzymer i sköldkörteln. Det kommer då att bildas färre tyroidhormoner och ämnesomsättningen går ner. Hypotyreos kan också bero på en störning i hypotalamus och hypofysen, men det är ovanligare. Hypotyreos orsakad av autoimmun sjukdom är ofta ärftlig. De vanligaste första symptomen är trötthet, orkeslöshet, depression, koncentrationssvårigheter och frusenhet. Vid behandling av hypotyreos som är orsakad av autoimmun sjukdom sätts syntetiskt T4-hormon (levaxin) in. T4-hormonet omvandlas sedan till T3 i blodet.
Hypertyreos
Hypertyreos är motsatsen till hypotyreos och innebär en överaktiv sköldkörtel och för stor produktion av tyroidhormoner. Ämnesomsättningen i kroppen kommer därför att bli för hög. Även här är den vanligaste orsaken autoimmun sjukdom som drabbar sköldkörteln, men det kan i sällsynta fall orsakas av störning i hypofysen. Hypertyreos kan även uppstå som en komplikation av olika typer av cancer och läkemedel. Ett extremt högt intag av jod kan också inducera hypertyreos. Den vanligaste orsaken är då högt intag av kosttillskott innehållande kelp. Några vanliga symptom är svettningar, värmekänsla, sömnstörningar, hjärtklappning och aptitlöshet. Vid behandling används betablockerare, läkemedel som hämmar produktionen av tyroidhormon (tyreostatika), kirurgiskt ingrepp där delar av sköldkörteln tas bort, jodrestriktiv kost och radioaktivt jod. Det sistnämnda används för att inaktivera sköldkörteln och är oftast effektivare än medicinering.
Struma
Struma innebär att sköldkörteln är förstorad. Den vanligaste formen är knölstruma utan påverkan på hormonproduktionen, men struma kan också uppstå vid både hypotyreos och hypertyreos, eller vid inflammation av sköldkörteln.
Gravida och ammande
Under graviditet ökar behovet av tyroidhormon då metabolismen går upp när fostret utvecklas. Kvinnor som har obehandlad hypotyreos har svårare att bli gravida och får oftare missfall.
Efter förlossning finns en ökad risk för hypertyreos. Symptomen försvinner oftast inom några veckor eller månader, men vissa kvinnor behöver behandling om symptomen kvarstår.
Gravida och ammande är extra känsliga för högt intag av jod, men det innebär inte att jod ska undvikas. Det är framför allt stora mängder av jodrik kelp som ska undvikas. Jodbehovet är faktiskt ökat både för gravida och ammande. Brist på jod under graviditeten kan störa utvecklingen av nervsystemet hos det växande fostret. Algolja tillverkas inte av kelp utan av mikroalger och innehåller aldrig jod.
Rekommenderat intag per dag:
Gravida: 175 ug
Ammande: 200 ug
Kostens inverkan
Jod från joderat salt absorberas bra i tarmen, men vissa ämnen som kallas goitrogener kan hämma upptaget och användningen av jod i sköldkörteln. Goitrogener är oftast svavelinnehållande ämnen som finns i krusifera grönsaker (broccoli, kål, blomkål etc). Intag av grönsaker som innehåller goitrogener är i regel inget problem och inverkar inte nämnvärt på jodbalansen i kroppen om du är frisk. Fördelarna med att äta olika kålsorter överväger klart. De är fullpackade med antioxidanter och skyddande fytonäringsämnen.
Har du hypotyreos och använder levaxin är det bra att känna till att soja kan hämma upptaget av levaxin i tarmen. Det är därför viktigt att diskutera med din läkare om du ändrar ditt intag av soja, då kan dosen behöva finjusteras.
Ämnesomsättningsrubbningar orsakade av sköldkörteldysfunktion är relativt vanligt, men i de flesta fall orsakas det av autoimmun sjukdom som i många fall är genetiskt betingad. Jodintaget kan dock vara ett problem för veganer då det förutom joderat salt framför allt är animaliska livsmedel som innehåller jod. Undviker du aktivt joderat salt och jodrika alger kan intaget av jod bli skadligt lågt. Himalayasalt och ojoderat havssalt ger inget bra tillskott av jod.
