Curry är världshistoria på en tallrik. Rätten uppstod någon gång på 1400-talet när chiliplantan utvandrade från Mexiko till Indien, där den genast började leta sig ner i det nya landets kryddblandningar och långkok. Denna nya slags curry började i sin tur snart sprida sig som ogräs. En gren växte sig österut mot Thailand och Sydostasien medan en annan letade sig norrut mot Storbritannien och sen vidare ända bort till Japan. På Hongkongs cha chaan teng-restauranger mötte till slut den japansk/brittiska currygrenen den sydostasiatiska och anpassades till kinesisk smak, och den kanske mest globaliserade maträtten av dem alla uppstod.

Smaka på en mättande, sprakande sallad gjord med hirs, quinoa och grönsaker. Serveras med en mandel- och tomatröra.

Morötter går man lätt förbi eftersom
de är så lätta att få tag på. Men det finns så mycket mer än att riva ner dem i en sallad. Krydda upp dem och fyll pitabröd med dem i stället!

Här kommer en allt-i-ett-gratäng med hetta från både paprika och chili. Om du inte hittar sötpotatis, eller helt enkelt inte gillar det, går det lika bra med vanlig potatis. Servera med en god sallad.

Den här grytan är lagom het med vegansk chorizo och kryddor, och härligt mättande med vita bönor. God som den är eller tillsammans med ett gott bröd.

En smakrik paprikaröra som passar perfekt på vitlöksbröd. Den rostade paprikan ger en djup och fyllig smak. Dubbla satsen för att säkerställa att ingen blir utan.

Vegansk chorizo ger inte bara ett härligt tuggmotstånd utan bidrar framförallt med en smärre explosion av smaker till den här i övrigt enkla grytan. Jag gillar att bara servera ett gott bröd till, men råris, quinoa eller hirs går också jättebra.

Harissa är en het chilipasta som används mycket i norra Afrika. Du kan köpa färdig på typ eller konserv i vanliga butiker, eller så gör du din egen.

Helwa, som betyder just ”söt”, är en sötsak som man ofta äter på begravningar eller vid minnesstunder i Kurdistan. Det är precis det som jag förknippar denna efterrätt med, för när någon nära gått bort har mamma alltid gjort mängder av helwa och bjudit på. Den serveras dock även vid an- dra, inte lika sorgsna, tillfällen. Min mamma brukar berätta att när hon var liten kunde min mormor laga helwa och bre det på kurdiskt tunnbröd som en wrap och ge till barnen när de skulle på utflykt. Eftersom den är ganska mäktig klarade de sig ute länge. I vissa regioner tar man även med sig helwa när en kvinna fött barn, eftersom den påstås göra läkandet lättare och sätta igång mjölkproduktionen. Hur sant detta är har jag ingen aning om, men det jag vet är att den är fantastiskt god och jag äter den mer än gärna ofta.