Dolma wars – Det delade vegoköket i Mellanöstern
26 oktober, 2025
Gurgîn har kurdisk-armenisk bakgrund och har hamnat i många diskussioner kring dolmas ursprung – de fyllda grönsaker som äts runt om i Mellanöstern. Mat, som oftast sägs vara en brygga mellan kulturer, används ofta även som en mur. Vem var först och spelar det egentligen någon roll?
Gurgîn Bakircioglu
Gurgîn har kurdisk-armenisk bakgrund och jobbar som journalist, krönikör och föreläsare. 2023 medverkade han i dokumentären Aldrig mer kebab, om hur han förändrat sitt liv för klimatets skull. Följ honom på Instagram @gurgin.
Jag minns tydligt första gången jag hamnade i en livlig diskussion med en svensk-turk som blev alldeles upprörd när jag på skämt sa att kurder och dolma är som svenskar och potatis. Trots mina vanliga skämt med folk omkring mig, inklusive mig själv, insåg jag då att mat verkligen kan sätta fart på känslorna! Nu, när jag sitter i ett rum som liknar FN:s generalförsamling när det kommer till människors ursprung, kan jag inte låta bli att känna den lilla djävulen inom mig växa fram och fresta med frågan: ”Men kom igen, alla ni här, var det araberna eller grekerna som verkligen kom på falafeln?” Jag vet att jag borde hålla mig till mindre laddade ämnen, som religion eller västerländsk inblandning i Mellanöstern, men det är som om maten har en magisk kraft att väcka både passion och debatt.
Det är en riktigt knepig situation som utspelar sig i Mellanöstern. Å ena sidan har den veganska matkulturen blivit en global trend och symbol för hälsosam och hållbar kost. Men å andra sidan har vi hamnat i en hysterisk tävlan om maträtternas ägandeskap och en smygande nationalism. Det är som om Instagram har förvandlats till en kokande gryta där israeler, greker och araber bråkar högljutt om vem som verkligen vet hur man gör en autentisk falafel och vem som bara har snott receptet. Jag som en person med kurdisk-armenisk bakgrund från Kurdistan i Turkiet hamnar alltid mitt i diskussionerna med irakier, assyrier/syrianer, turkar och alla andra som känner sig manade att påstå att de ägde maträtten innan alla andra.
EN MÅLTID SOM nästan alla med Mellanöstern- bakgrund har vuxit upp med är kanske regionens mest ikoniska rätt – dolma. Dolma, med sina fyllda grönsaker, återfinns i olika varianter över hela Mellanöstern. Men vem kom egentligen på den geniala idén med dolma? Denna fråga har blivit en källa till rivalitet och stolthet mellan olika kulturer och länder i regionen. Det är som att vara fast i en matsalsversion av Game of Thrones, där dolma är tronen och varje kultur kämpar för att sätta sig på toppen. Men snälla, kan vi inte bara enas om att dolma är en gåva till mänskligheten och att alla förtjänar en bit av den?
Jag minns tydligt när jag hamnade i en diskussion med en svensk-turk. Vi hade en lättsam konversation där jag jämförde kurder och dolma med svenskar och potatis. Men plötsligt såg jag hur hans ansiktsuttryck förändrades från skämtsamt till att han kände sig förolämpad för sin turkiska identitet. Hans min gick från skratt till en ”hit men inte längre”-look. Det var verkligen överraskande och löjligt att en matdiskus- sion kunde ta en sådan vändning. Det fick mig att tänka på en av mina favoritmemes: ”Well, that escalated quickly”, uttrycket som kom att definiera filmen ”Anchorman: The Legend of Ron Burgundy”.
Armenierna hävdar att de är upphovs- männen till dolma och att de har den mest autentiska och äkta varianten av rätten, men de stör sig inte när assyrierna/syrianerna insisterar på att dolma finns i deras DNA på samma sätt som när turkarna argumenterar för att dolma är grunden i deras gastronomiska arv. Man måste komma ihåg att i Mellanöstern handlar inte debatten om maträtternas rätta ägare utan om vem som har gjort fel mot vem i olika folkmord och konflikter. På så sätt blir köket ännu ett slagfält.
DEBATTEN OM DOLMA har engagerat presidenter, politiker, samhällsorganisationer och media i konflikten kring Nagor- no-Karabach, som även den har spridit sig till köket. Azerbajdzjans president Ilham Aliyev hävdade för över 10 år sedan att armenier inte kan förklara vad ”dolma” betyder på deras språk och som ett svar anordnade Armenien en dolmafestival. Diskussionen om rätters ”nationalitet” har förvärrat splittringen i de nationella gastronomiska traditionerna, där varje sida hävdar sin historiska ”äganderätt”. Det går att skratta åt detta, men dolma-dikotomin återspeglar de gastro-nationalistiska diskussionerna där matkriget blir en del av den inhemska, historiska, språkliga och kulturella kontinuiteten.
Den toxiska nationalismen som omger flera otroliga veganska maträtter som dolma är symptomatisk för den större situationen i Mellanöstern. Man får inte glömma att detta är ett område präglat av konflikter och rivaliteter som går långt bortom matkulturen. Men det är viktigt att inse att maten och det gemensamma köket traditionellt har varit en förenande kraft i regionen. Jag drar mig för att säga något klyschigt om att en gemensam måltid kan vara starten på en fredlig dialog mellan främlingar, men jag kan inte hålla tillbaka. Det är verkligen när vi delar maten vid samma bord som våra olikheter smälter ihop till en gemensam förståelse, och det är lika smaskigt som att smaka på den mest himmelska bamya, kileche eller tabbouleh du någonsin provat.
I denna virvlande dolma-krigszon i Mellanöstern, där veganska maträtter och nationaliteter står på spel, kan vi inte låta oss själva drunkna i en hink med hummus och missa det större perspektivet. Låt oss
i stället ta en stund att reflektera över den humor och glädje som mat kan föra med sig. För i slutändan är mat mer än bara ingredienser och kulturellt arv – det är en möjlighet att skapa förbindelser och sprida kärlek över nationsgränser och matbord.
SÅ LÅT OSS lägga ner våra krigiska morötter och i stället fokusera på att blanda smaker och skapa en harmonisk symfoni av kreativitet och gemenskap. Om vi vågar öppna våra hjärtan kommer vi ha ett konfliktfritt kök där vi kan dela med oss av våra favoritrecept och smakupplevelser. Kanske kan vi till och med arrangera en global dolmafestival där människor från olika länder och kulturer samlas för att dela sina tolkningar av denna ikoniska rätt. Vi behöver dolma-diplomati och låta smaklökarna bli våra vapen för fred och förståelse.
I en smakfull och fredlig värld, där varje tugga blir en bit av försoning och varje vegansk maträtt blir en hyllning till en ny humanism, låter vi våra tallrikar sprudla av harmoni. Oavsett om det är den färgglada tepsi, den tröstande mujadaran eller den krämiga baba ganoushen vi njuter av, gör vi det med öppenhet och glädje i hjärtat.
Ät med glädje, ät med kärlek och ät med en stor portion humor!
