Afrika

Aubergine är en fantastisk råvara som blir alldeles utsökt när man steker den riktigt hårt. Då kommer smaken verkligen fram. Här serveras den tillsammans med min variant på marockansk chermoula. Kryddblandningen chermoula kan innehålla lite olika kryddor, men oftast färska örter för att marinera fisk och smaksätta grönsaker. Jag ringlar chermoula över nystekt aubergine och serverar till ris, bulgur eller bröd med tjock yoghurt och oliver.

Alla grönsaker kan tillagas för att smaka utsökt. Tomater är bland det godaste jag vet när de är solmogna och blandas i en perfekt kombination med vinägrett tillsammans med rostad paprika och valnötter. Det gäller att krydda salladen med en god olivolja och balansera upp med pressad citronsaft. I Marocko är man mästare på att krydda grönsaker för att ta fram spännande smaker. Den här salladen kom till efter min senaste resa till Marrakech, staden som alltid bjuder på stora matupplevelser och bedövande vackra miljöer i mustiga färger.

Harissa är en nordafrikansk chilipasta som sätter kryddschvung på maten och är vanlig i couscous, soppor och gryträtter. Min marockanska farmor brukade koka morötter, blanda med en vinägrett på citron och krydda med spiskummin och färsk koriander. Jag låter morötterna spela huvudrollen, ugnsbakar dem med harissa och serverar med stekta kikärtor som smaksätts med spännande kryddor.

Couscous är egentligen en rätt i sig som man äter varje fredag i min pappas hemland Marocko. Det är knappast någon snabbmat, för grönsaker får koka i timmar tillsammans med kikärtor tills de är riktigt mjuka och mumsiga. Under tiden ångkokas couscousgrynen i en gryta ovanpå. Här har jag i stället gjort en snabbvariant med inspiration från både Frankrike och Marocko. Ge gärna couscousgrynen extra smak genom att krydda dem med paprikapulver och tillsätta vegetarisk buljong.

Min mamma lagar inte mat, förutom den här rätten. Och hjälp vad bra hon gör den. Vi åt alltid den här kryddiga jordnötsgrytan som barn och tröttnade aldrig. Den äts runt om i Västafrika och kallas för ”mafe”. Den görs vanligtvis med kyckling och har en oslagbar kombination av smaker: söt tomat, aromatisk spiskummin, krämigt jordnötssmör och het chili, balanserat av krämig kokosnöt. Servera med fullkornsris eller bara som den är. Jordnötsolja Du hittar jordnötsoljan bland annan olja. Den har en väldigt neutral smak och går att ersätta med andra neutrala oljor som rapsolja och solrosfröolja.

Imoyo är en typ av recept som har fått sin speciella stil från de brasilianska influenserna i det nigerianska köket. Den här typen av recept brukar ofta innehålla råa ingredienser och citrusmarinader. Vanligt är kokbanan, vitlök och grön paprika. Det är sällan jag bara äter en sallad, men enligt mig är en imoyosallad tillräckligt kryddigt söt för att kunna avnjutas på egen hand. Ibland kommer jag på mig själv med att addera mer agavesirap, speciellt om mina bananer inte är tillräckligt mogna och söta för att balansera upp hettan från chilin och syran från dressingen.

”Det finns ris hemma” är en mening många nigerianer har en hatkärlek till. Det kan betyda ”Var tacksam för den goda mat vi har!” Det kan också betyda ”Nej, vi går inte ut och äter! Det finns alltid ris hemma”. Det är också en påminnelse om att ris, om än enkelt, är omfamnande och pålitlig mat. För de av oss som bor utomlands är det här en brygga hem igen. Den här rätten går jättebra ihop med vilken gryta som helst, men känn dig fri att äta den direkt ur grytan tillsammans med mycket lime och chilisås.

Efter att min pappa slutat jobbet så brukade min familj mötas upp på Ibadans poloklubb för en kall öl och en tallrik suya – en kryddig kebab, grillad över öppen eld och kryddad med suyakryddmix (en traditionell jordnötsbaserad kryddmix). Den här vegetariska kebaben tar ett steg till och har även rostade jordnötter som en knaprig panering. Ose oji är en kryddig jordnötssås från Igbo-folket i Nigeria och ett perfekt tillbehör till den här kebaben.

Fufu är en mycket vanlig rätt i både Väst-, Central- och Östafrika. Tänk länder som Ghana, Guinea, Liberia, Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun m.fl. Det är ett tillbehör till grytor och man tar helt enkelt en bit av fufun, formar den med handen och använder den sedan för att skopa upp maten. Fufu görs ofta på stärkelserika rotfrukter som man kokar och sedan mosar sönder till en tjock gröt. Man använder ofta tex kassava och/eller kokbanan (plantain). Man kan även göra den på t ex mannagryn, ris och majsmjöl.

Nästan varje kultur har ett munkrecept. Här är den kenyanska versionen. De här ”munkarna” görs med kokosmjölk och kardemumma: en match made in heaven! Fritera ett gäng av de här och servera med en kopp chai. Receptet kommer från Flavours of Africa av Evi Aki.

Den här populära rätten från Zanzibar görs med bladspenat. Kombinationen av tomater och kokos reducerar bitterheten från amarantbladen som vanligtvis används och är som en östafrikansk kusin till spenaten. Receptet kommer från The East African Cookbook av Shereen Jog.

Det här är ett väldigt enkelt recept med få ingredienser. Låt auberginen tillagas tills den har blivit mjuk i konsistensen och servera sedan tillsammans med ris eller något tunnbröd. Receptet kommer från In Bibi's Kitchen: The Recipes and Stories of Grandmothers from the Eight African Countries that Touch the Indian Ocean.

Chakalaka är en sydafrikansk vegetarisk grönsaksröra som kan göras på lite allt möjligt och serveras med bröd eller som tillbehör till grytor och currys. Den kan göras på många sätt, ibland med bara grönsaker, andra gånger med bönor. Det här receptet kommer från Saka Saka: South of the Sahara – Adventures in African Cooking av Anto Cocagne.

Det här är en härlig böngryta som är populär i Ghana och ofta serveras med tatale (banan- pannkakor). Det här receptet kommer från Zoe's Ghana Kitchen av Zoe Adjonyoh.

Injera är surdegstunnbrödet som är det givna tillbehöret till grytor i Etiopien och Eritrea. (Hela måltiden, med detta bröd plus olika grytor, kallas också injera.) Även Somalia har en version av detta fantastiska bröd. Autentisk injera är ett riktigt hantverk och görs på teffmjöl. Efter ett tips lade jag till kornmjöl i min smet. Det gjorde jag för att öka chansen till en levande bakteriekultur, vilket ger luftiga injera med fina hål på ytan. Det går dock alldeles utmärkt att bara använda teffmjöl, inte minst om man vill ha glutenfria tunnbröd. För fin konsistens på brödet är det viktigt att låta smeten jäsa i minst tolv timmar. När du steker bröden ska du täcka stekpannan med ett grytlock klätt med en kökshandduk. Kökshandduken suger upp all ånga och hindrar vattendroppar från att droppa ner på tunnbröden.